****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

---------------- En smärtpatients verklighet --------------

Andra sidan har tyvärr fått två till att ta hand om. :-(

HälsaPosted by Kavitha 10 Oct, 2013 12:51:05
Det har hänt en hel del sen sist jag skrev och inte bara här på hemsidan, utan i mitt liv i övrigt. Men vi börjar väl med den vanliga hälsouppdateringen.

Jag har hunnit vara tillbaka hos sjukgymnasten igen för min fot och har nu fått ett gummiband jag ska ha att träna foten med, samt att jag ska balansera på ett ben i taget för att stärka fotlederna och detta ska jag göra i flera månaders tid sa hon, så det gäller att ta det lugnt med fötterna och benen.

På vägen hem från sjukgymnasten här på hemorten, som jag går hos för mina fötter och ben, så fick jag även ett samtal från arbetsterapeuten på psykiatrin. Har sökt henne hela sommaren om en ny tid men inte hört något, men så plötsligt hörde hon av sig, men enbart för att berätta att hon inte gett mig någon mer tid då jag avbokat två gånger i rad på skäl som inte var tillräckliga enligt henne och då blir man bortprioriterad. smiley
Hennes egna ord var: Ja, man kan inte avboka bara för att man har lite magont, huvudvärk eller är lite förkyld. Jag har en väldigt lång väntelista och eftersom du avbokade två gånger på rad så tog jag nästa på listan istället. Men jag ger dig en andra chans nu, men då MÅSTE du komma på de avtalade tiderna.

Jag svarade bara att den sista avbokningen nog var på grund av migrän och då blev hon tyst. smiley
Och sen sa jag även att jag kommer självklart nästa gång, SÅVIDA det inte händer något oväntat. Hon lät lagom nöjd med det svaret då hon egentligen ville få mig att säga att jag LOVAR att jag kommer oavsett vad, men jag kan styra över framtiden precis lika lite som hon, även fast hon verkar tro sig kunna det. *Fnys*

Så till lite bättre nyheter.
Jag har äntligen fått komma till Stay Active-kliniken.
Fick en bra sjukgymnast där som dessutom har samma förnamn som jag själv.
smiley
(De vill gärna att man ska ha varit hos en av deras sjukgymnaster för en första bedömning innan man får komma till läkaren.)
Första gången blev det mycket babbel, men hon hann känna lite på nacken innan besöket var slut.
Besök nr 2 så låste hon upp lite spänningar i nacken och visade mig en stretchövning jag ska göra hemma.
Den 16:e blir det första besöket hos läkaren på Stay Active och då får jag se ifall jag får några smärtblockader.
Sa till sjukgymnasten att det vanliga bedövningsmedlet Xylocain INTE har någon verkan på mig, utan att det är Chirocain som gäller efter att jag fått det hos handkirurgen sist och det fungerade som det ska. Dessutom sa jag till henne att jag kommer INTE gå med på att pröva något av de medlen de brukar använda, INTE när det ska stickas i nacken för jag vill INTE få så ont som jag hade när jag fick spruta i högerhanden och bedövningen uppenbarligen inte fungerade.

Jag har även varit hos min husläkare angående intyg som jag måste ha nu när jag ska ansöka om körkortstillstånd eftersom jag har diabetes.
Så i tisdags denna veckan var jag där för EKG, blodtryck, blodprover och urinprov för att trafikverket svart på vitt ska kunna se att min blodsockernivå är stabil och inte innebär någon fara när jag kör bil som till exempel insulinkoma.

Jag berätta även för henne hur sommaren varit, att jag skadat mig och fått gå på kryckor fram tills nu i stort sett, vilket hon tyckte var väldigt trist och otursamt.

Jag berättade även hur dåligt jag hade mått efter besöket på SÖS handkirurgi i somras när de:
* Ifrågasatte varför jag ens var där när jag hade en tid i höst. ( Tiden i höst var för min Högra hand och nu var jag där för min VÄNSTRA hand).
* Sa till mig att jag bara kostar tid och personal.
* Antog att jag måste ljuga om att tummen hoppat ur led. (Detta trots att jag informerade dem om att den nu är mycket bättre tack vare att min svåger hjälpte mig att tejpa tummen så den skulle sluta hoppa ur led och läka ihop rätt).
* Antog att jag även måste ljuga om att bedövningen på högerhanden inte hade fungerat när jag sa att jag ville ha ett annat bedövningsmedel ifall de ska göra samma sak i min vänsterhand.
* Med sura miner till slut gick med på ge mig ett annat bedövningsmedel, men INTE förrän de först försökt sig på att HOTA och SKRÄMMA mig med alternativet operation istället och på ett snofsigt sätt upplyst mig om att man ju har faktiskt ont efter en operation också.

När hon lyssnat på min historia och jag berättade att det INTE var någon sköterska eller de i receptionen som hade betett sig illa, utan att det faktiskt var handkirurgerna själva som behandlat mig såhär och att jag inte längre har något förtroende för läkarna där och att jag inte känner mig välkommen dit, utan bara känner mig som en patient som bara är i vägen och är jobbig, ja då blev hon riktigt förbannad och ledsen å mina vägnar och sa på en gång att hon begär ut journalerna och skickar mig till Sabbatsberg istället där hon själv har opererat sina händer, för ingen ska behandla mig så.

Hennes egna ord var till och med: Ingen ska få behandla min Emma sådär illa!
Sedan lutade hon sig fram och gav mig en tröstkram.
Jag förundras varje gång jag får ett sådant bra och sympatiskt gensvar från min husläkare, för det är nog ALDRIG någon husläkare som brytt sig så mycket som hon gör. Hon är verkligen guld värd och jag är såååååå glad att jag har henne.

Jag berättade även att jag sedan olyckan inne på Kolmården har haft väldigt ont i magen och ryggen varje morgon och att urinet dessutom är mörkt som om jag har en konstant vätskebrist.

Värken har varit värst på vänstra sidan och det är väl för att det var på den sidan jag landade i asfalten, så det är ju inte så konstigt, men resten känns inte bra.
Hon skrev direkt en remiss för röntgen med ultraljud på magen för att utesluta att njurarna skadats i fallet.

Jag har tyvärr även fått problem med vänster ringfinger och det har nu gått över en månad utan förbättring och hon kände på min hand och konstaterade att även senan till det fingret är svullet och inte verkar få plats i sin senskida, precis som med mina tummar alltså. Det vill säga att jag nu har ännu en senskideinflammation som bör behandlas precis som med tummarna, dvs med cortisonsprutor i första hand. Att detta verkar sprida sig känns inte alls bra, men förhoppningsvis så kan de på Sabbatsberg reda ut detta lite bättre än vad de gjort på SÖS.

Jag fick inte svart på vitt ett rakt svar från henne, men det där med Whiplash verkar vara ett faktum. Jag frågade vad som gör att man kan ställa en sådan diagnos och när jag berättade om min yrsel jag har till och från och som verkar komma när jag är väldigt spänd i axlar och nacke så sa hon att det är definitivt ett symptom man kan ha när man har Whiplash. Man kan även få ändrat smak och luktsinne.

Jag tror dock att min husläkare inte ville uttala sig helt om det och själv sätta en diagnos utan att jag har fått bli undersökt av sjukgymnasten och läkaren på Stay Active. Så det kommer ju vara en av frågorna när jag kommer dit nästa vecka.

Jag har även fått mina hjälpmedel från arbetsterapeuten på vårdcentralen, så nu har jag en badkarsbänk i badrummet så jag kan sitta och duscha
smileyoch en specialstol som jag ska ha vid matbordet och egentligen vid databordet också.
Jag skulle egentligen ha ringt om att jag fått stolen så hon kan komma hit och ställa in den rätt, men eftersom senaste veckorna varit lite snurriga både fysiskt och psykiskt så har jag helt enkelt glömt bort det.


Idag sklle jag dessutom egentligen varit på det där besöket hos arbetsterapeuten på psykiatrin kl 14:00, men jag har faktiskt avbokat, igen! smiley
Denna gången handlar det ju INTE bara om sjukdom, dvs feber och en antydan till en senare migrän, utan det handlar faktiskt om de riktigt tråkiga nyheterna som rubriken till blogginlägget syftar på.
På mindre än 3 veckor har det nu varit två dödsfall och det senare kom mer oväntat än det innan.


För ca 2,5 vecka sedan fick jag veta att min mammas, sambos syster gått bort. Det känns himla trist då min mammas sambos far begravdes i våras.
Den chocken var lite lättare att komma över då det inte var någon som jag träffat så många gånger, men man känner ju sorg för de som stod henne närmre, vilket ju är hennes bror, (min mammas sambo), och mamma själv, då de hjälpt henne och hennes kille i många år då hon var lätt utvecklingsstörd och satt i rullstol precis som hennes sambo också gör.

Men sen kom nästa chock som är mycket större. Min svågers far dog hastigt och oväntat efter att ha blivit skjutsad till sjukhuset av min syster i söndags, då han sen i fredags inte hade mått bra och haft ont i hjärtat. Alla värden såg bra ut efter två dagar på sjukhuset, så det blev planerat att sätta in en pacemaker, men så när han gick på toaletten för att kissa så föll han bara ihop och efter 30 minuters försök att återuppliva honom så var de tvungna att dödsförklara honom. smiley
Man vet inte vad denne man hade för hemligheter, men utåt sett var han den friskaste människan i släkten, som aldrig behövt vara sjuk från jobbet och som fortfarande arbetade med lite olika projekt trots att han redan var pensionär, så att denna man, 72 år gammal, skulle försvinna så fort och abrupt var verkligen inte något som någon någonsin skulle kunna förutspå eller tänka sig.
Han, som tyvärr så många andra redan, gick alltså bort för tidigt.

Så nu väntar två begravningar till, den ena lite väntad trots allt, men den här sista helt oväntad.
Fyra dödsfall på ett år är lite väl mycket. Det har inte bara varit tre människor som lämnat jordelivet, utan även min systers hund Cornelis som de var tvungna att avliva i somras pga hög ålder.
Mycket ska man stå ut med, tydligen, utöver alla daglig kroppslig smärta och någonstans har väl allt detta någon typ av mening, men ibland undrar man verkligen hur mycket man ska behöva stå ut med.

Så ja, om den där arbetsterapeuten nu beslutar att åter igen "stänga av mig" från vidare behandling hos henne för att jag ju inte kom den här gången heller, trots att dessa skäl borde vara skäl nog, ja då har världen verkligen blivit totalt upp och ner! smiley
Och om hon inte tror att detta är den sanna anledningen till min avbokning den här gången, ja då är hon inte värd min tid.
Andras människor död är INGET man bara hittar på för att slippa konsekvensen, ingen mer hjälp, på grund av ytterligare en avbokning i rad.
smiley

Detta är även en av anledningarna till att hemsidan nu står helt still. Jag är matt, jag har ont, sover dåligt och är i sorg. Men jag hoppas iallafall att det som hittills har gjorts om här på sidan är till er belåtenhet och kanske jag kan göra någon liten grej då och då närmsta tiden iallafall, men det får orken avgöra.

Med dessa trista besked avslutar jag bloggen för denna gången och hoppas på att jag åtminstone har bra nyheter att komma med nästa gång jag kommer hem från ett vårdbesök iallafall.

Ha det gott i regnet, kära vänner!