****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

---------------- En smärtpatients verklighet --------------

Runt, runt, runt....

HälsaPosted by Kavitha 19 Feb, 2014 16:39:02
Halloj!
Ja, det är precis som det låter. Känns som om allt bara går runt, runt, runt. Kommer inte framåt utan landar bara på ruta ett igen hela tiden.
Kanske man borde lyssna lite mer på sin inre röst ibland, sin intuition?
Ni kommer förstå vad jag menar när ni läst hela blogginlägget.

Så vad har hänt sen sist då?

Har fått mina nya glasögon nu med 25% mindre styrka insatta i ett par likadana glasögon jag haft innan. Och ja, det blev faktiskt ganska bra. Märks att de där 25% fattas, men ändå bra att få vänja in sig i en aningens svagare glas först. Men sen verkade det också som om brytningsfelet var lite ändrat, eller att det inte korrigerades korrekt i de bågarna jag hade valt, och då varken i vardagsbågarna eller "party "-bågarna.

De nya glasögonen kändes också konstiga, tills de anpassat dem så de sitter precis som mina gamla och då, VIPS!, så klarnade allt och det kändes mer än ok,.... det kändes lättande och skönt att se genom dem. smiley
Hade inte alls den känslan med de andra glasögonen, så styrkan kanske inte var fel trots allt, utan att bågen inte passade mig helt enkelt.

De trista i nuläget är dock att många av de andra bågarna jag hade att välja på sist jag skulle välja "party"-bågar inte längre finns kvar och de som finns nu är inte mycket att hänga i julgranen. smiley
Hade jag kommit in med detta tidigare så hade de fortfarande funnits kvar, men jag ville verkligen vara säker på att det var något fel och inte bara att det handlade om otillräcklig invänjning, vilket ju inte var problemet eftersom jag aldrig vande mig. Så nu är frågan vad det finns för lösning ifall jag inte hittar några bågar hos dem som jag gillar att ha som "party"-bågar.? Sätta nya glas i mina gamla bågar, eller få ut receptet och pengarna tillbaka för de bågarna jag vill lämna tillbaka och köpa "party"-bågar någon annanstans, eller kanske att de kan ta in några bågar någon annanstans ifrån om jag hittar några som de inte har, vem vet?

I vilket fall som helst så har jag ju iallafall ETT par glasögon som fungerar som de ska. smiley

Men det där med glasögonen är inte det enda problemet som varit.

När jag skulle dit för att göra den nya synundersökningen så hade jag äntligen börjat känna mig bättre i bäckenet/höften/ländryggen sen jag fick min senaste cortisonspruta. Allt föll dock när jag fick gå i över en kilometer i motionstakt för att SL inte kan behaga att se till att bussarna kommer när de ska, utan de åker flera minuter för tidigt. smiley
Så mycket för tidigt att jag till och med inte hinner byta till en buss som ska gå från andra sidan gatan bara och jag enligt tidtabellen ska ha 5 min på mig att gå över till andra sidan gatan via gångtunneln under vägen.
Jag hann bara gå igenom tunneln och börja gå upp för den lilla backen upp mot busshållplatsen när jag ser bussen åka förbi, och eftersom ingen skulle av vid den busshållplatsen och jag själv inte hunnit dit än och ingen redan stod är, så var det ju inte någon som stod och väntade på bussen, (hade kanske max 50 meter kvar), så då svängde den inte ens in, utan bara dundrade förbi.

Då har jag redan missat den första bussen jag skulle tagit som skulle åkt direkt till centrum, utan några byten, då den bussen var 4 min för tidig.
Och samma sak där, jag är max en halv minut ifrån busshållplatsen, så jag kan alltså se bussen som då redan står inne på hållplatsen och har släppt av och på resenärer, innan den sedan rullar ut och åker därifrån. Så det hade inte hjälpt att springa ner för backen även om jag hade kunnat, jag hade missat den ändå, och alltså med 3,5 min, inte bara en halv minut.
Men jag släppte det fort och bestämde mig för att inte bli irriterad, jag hade ju min backup-plan, trodde jag,......INTE!

Så jag får som sagt gå i motionsfart till centrum, vilken min kropp INTE var i skick att göra, då jag redan fått ont av den lilla biten jag redan åkt buss och faktiskt också skyndat mig så gott jag kunnat över till andra sidan vägen för att ta nästa buss, som jag då också, ändå missar.
Hela resan har alltså tagit mig 45, från dörr till dörr, för att bussarna åker för tidigt. Min plan var att vara där en halvtimme innan för att kunna köpa mig ett mellanmål och stoppa i mig i lugn och ro innan synundersökningen, men istället stapplar jag in där med jordens smärtor och hunger, men håller god min, det är ju inte deras fel.

Trist nog, så verkade detta trigga igång någon inflammation som jag började känna av redan i torsdags, (gjorde synundersökningen torsdagen innan), och när det var dags för ultraljudet på hjärtat i fredags, (alltså INTE EKG som jag skrivit tidigare, jag hade inte tittat tillräckligt noga på pappret), så var alltså skadan redan skedd.
Så fredagens åkande, trots en bit med bil, orsakade en inflammation som gjorde att jag inte kunde gå alls på kvällen sen och fick vara sängliggande hela lördagen med feber fast jag stoppat i mig de feber och inflammationsnedsättande tabletterna jag äter dagligen och som jag borde ha haft som mest verkan av när jag tog tempen som visade en feber på 38,2.

Så ja, AllaHjärtansDag blev sådär. Men de var trevligt att få träffa mamma iallafall, som var snäll nog att följa med mig till sjukhuset den dagen. Vi strosade en stund på Åhlens efter läkarbesöket, även om jag kände att jag började få lite mer ont, men tänkte att det avhjälps kanske lite när vi tar en fika sen, men så ringde sambon som inte alls mådde bra och ville hem, så jag fick tacka för sällskapet och för min Alla-hjärtans-dag-present hon gav mig och börja åka mot Gullmarsplan för att där bli upphämtad av sambon istället.
Vi åkte förbi och hämtade upp lite god middag från en bra restaurang här på hemorten och avnjöt den så gott det gick här hemma, medan jag kände hur jag bara mådde sämre och sämre och det vänstra låret, ljumsken och höften svullnade mer och mer.

Jag brukar känna av via min intuition när jag egentligen bör stanna hemma, och både den dagen jag skulle göra synundersökning och den dagen jag skulle göra ultraljudet på hjärtat, så sa något mig att jag inte borde åka. Ibland har man dock inget annat val än att åka ändå och då skiter det sig oftast på ett eller annat sätt, vilket det även gjorde båda gångerna.
Men jag ville träffa min mamma i fredags och dessutom få ultraljudet överstökat en gång för alla, och synundersökningen var tvunget att göras den dagen det gjordes så att det skulle gå på garantin att få nya glasögon gratis.

Men ja, det är som om att allt går fel för att det inte är meningen att man ska ta sig iväg, inte då man har planerat det iallafall.
Båda gångerna blev det att jag inte åkte den buss jag tänkt från början. Till centrum för att bussen för för tidig och till stan för att jag själv inte kom iväg i tid.
Detta gör att jag inte kan låta bli att undra......, varför blir det såhär varje gång jag hör rösten i mitt huvud säga: Avboka, boka om, ställ in dina planer, du bör inte gå någonstans idag, stanna hemma.
Kan inte tänka annat än att det har en högre mening än att det bara är dumma tankar för att man känner sig lite för trött och orkeslös.
Hade jag hunnit med rätt bussar, vad hade hänt då?, något ännu värre?
Är det därför jag blir "förhindrad" att hinna med "rätt" bussar eller annat de dagar när jag fått känslan innan jag ska iväg att jag inte bör åka/gå iväg hemifrån?
Det behöver inte ens handla om det, att åka/gå iväg hemifrån, det kan handla om att inte göra en viss sak här hemma, men som jag gör ändå och så blir det knasigt på något vis i form av att jag råkar ha sönder något eller får ont för att jag klantar mig.

Nu sitter jag i vilket fall som helst här framför datorn och det är redan onsdag, men inflammationen ligger och gör sig påmind fortfarande då och då.
Jag trodde jag var bättre i måndags, men tydligen inte tillräckligt, för det räckte att jag la för mycket tyngd på vänstra benet en kort stund bara, för att trigga igång det hela igen och åter igen få bosätta mig i sängen på kvällen med en svullen fot0 också.
Detta bara för att jag en kort stund stod på enbart det vänstra benet.
Men hur ska man annars kunna kliva över kanten på badkaret när man ska ta en dusch?

Dumt nog satte jag mig inte på min badkarsbänk och tog mig i badkaret den vägen istället, men jag trodde å andra sidan inte att det skulle ge en sådan stor reaktion av att stå en så kort stund på bara vänstra benet, heller. Men när jag suttit i badkaret en stund, på min bänk som jag fått som hjälpmedel, med vattnet rinnandes över mig så kände jag tillslut att foten kändes lite bortdomnad och svullen, så jag tittade ner på den och såg att, visst var den det, och sambon bekräftade det också efter att jag bad honom se om jag hade rätt.

Så vad händer nu?
Ja, jag ska tillbaka till smärtläkaren i Globen nästa vecka och så får vi se vad han har att säga, men det borde göras något mer nu för att se vad som orsakar det hela.
Är ju inte meningen att jag ska kunna bli så här dålig bara av att ha åkt lite buss, fått gå lite fort en sträcka som inte är lång alls för andra iallafall, för att hinna till ett inbokat besök och sedan bli sämre igen för att jag försökt kliva i mitt badkar när jag ska duscha.
Röntgen nästa är iallafall min åsikt. Fick ju cortisonspruta på det stället som berör de nerver som strular mest, och uppenbarligen hjälpte det inte den här gången heller, även om problemet nu kanske kom tillbaka fortare än beräknat pga den där ofrivilliga motionspromenaden jag fick göra.
Men fortfarande, detta ska inte kunna göra att jag blir såhär dålig och att jag använde kryckor över helgen efter den ofrivilliga motionspromenaden fördröjde ju bara problemet, istället för att det sakta gick åt rätt håll igen, vilket jag hade hoppats på, men fick det ordentliga bakslaget en vecka senare bara.

Vore ju skönt att slippa operation, men om det är det enda som hjälper så får det väl bli så.
Men hellre att det går att avhjälpa tillräckligt med hjälpmedel istället.

Men sen den stora frågan: Har jag något mer än bara Fibro?
Många av mina symptom liknar tyvärr de besvär min goda väninna Jezzz har och hon har blivit diagnostiserad med EDS för inte så länge sedan.
Funderingarna är många, men viktigast är att få svar.

Är trött på att inte kunna ta mig någonstans utan att det ska få så här förödande konsekvenser. Räcker med att jag redan måste tänka efter hur mycket jag skulle ORKA göra på en dag och vilken dag jag skulle vara tillräckligt pigg för att göra vissa saker, men nu måste jag även tänka på VAD jag kan och inte kan göra för att inte bli sängliggande, oavsett om jag känner mig pigg eller inte. smiley

Men just för tillfället så går tankarna trots allt till mina kusiner som igår miste sin mor.
Så ja, det där med att allt går runt, runt, runt och man hamnar på ruta ett igen, det tar aldrig slut känns det som.
Dags för en ny begravning alltså, men å andra sidan,......det finns nog en högre mening med allt som händer och lyssnar man inte på sin intuition får man ibland skylla sig själv, samtidigt som andra saker kan kännas lättare om det får en högre mening, som i det här fallet, då någon lämnat jordelivet.

Med dessa ord avslutar jag bloggen för denna gången.

Ha det gott, kära vänner, och ta hand om er och varandra, för tiden vi har tillsammans är väldigt värdefull!