****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

---------------- En smärtpatients verklighet --------------

Läkarbesök på löpande band.

HälsaPosted by Kavitha 14 Nov, 2013 16:15:51
Ja som vanligt så handlar det mesta om min hälsa och det känns verkligen som om det är läkarbesök på löpande band just nu. Dock har jag snäppet lättare än min goda väninna Jezzz, men bara detta ihop med att göra andra saker vid sidan av, även saker som att träffa vänner och så och inte bara försöka ha ett någorlunda städat hem, det tär på kroppen och jag känner sakta att orken börjar tryta mer och mer och att väggen är nära.
Längtar till jul-och-nyårsuppehållen, även om jag vet att jag under den tiden kanske blir sämre när det gäller vissa saker. Men jag har ju övningar att göra hemma som borde hjälpa en del, bara jag gör övningarna någon gång också. Blir så arg på mig själv, men även på orken som bara springer ifrån mig hela tiden.
smiley
Dock är denna känsla inget undantag, utan nästan varje höst känns såhär då kylan som kommer gör att orken försvinner mycket, mycket fortare än under sommarhalvåret, så det blir som att bli totalt lamslagen och sedan få arbeta i motvind.

Tiden bara rusar iväg och det känns knappt som om man själv hänger med längre, men detta har jag iallafall hittills hunnit med sen sist jag skrev här:

*Ultraljud av magen. - Inget ovanligt hittades förutom lite fettlever vilket jag redan visste om sedan en tidigare undersökning.

* Ultraljud av höger tumme. - Undersökningen visade en stor, (i förhållande till tummens storlek vill säga), bubbla som ligger under en av senorna i tummen och som är orsaken till mina låsningar i tummen då bubblan påverkar senan som ligger ovanpå den när jag rör på tummen. Vad som ska göras med bubblan är upp till handkirurgen, men eftersom jag inte längre har något förtroende för handkirurgerna på just SÖS, så avbokade jag mötet med handkirurgen där och väntar istället på att få komma till Sabbatsberg. Ultraljudet gick dock smidigt och han som gjorde det var väldigt trevlig och blev bara glad när jag visade intresse och att jag som patient kunde se att något var fel när bilderna visades på skärmen. smiley

Efter en lååååång tid i vården och efter erfarenheterna av att ha gjort i stort sett varenda röntgen som går att göra, så förstod och såg jag på en gång att något var fel och kläckte ur mig: Det där mörka i bilden ska inte vara där, eller hur?
Med en glad min och en enorm entusiasm från han som gjorde undersökningen fick jag svaret: WOW!, här har vi en patient som kan sin sak!
Förresten, får jag ta in en kollega för att visa detta, han är sååååå himla intresserad av att se det här?
Med det trevliga svaret, och inte något missnöjt mummel eller total tystnad som man tyvärr oftast blir bemött av i vanliga fall när man vill visa att man inte är helt bakom flötet, så sa jag glatt: Javisst!
Han rusade glatt iväg som ett litet barn som knappt kan vänta på att få visa det häftigaste han har sett för sin bästa kompis.
Väl tillbaka så tittade vi alla tre vidare på min tumme och ingen av dem hade någonsin sett något liknande, (bubblan alltså), och han utbrast glatt till sin kollega som han nyss hämtat med sig in till undersökningsrummet: KOLLA!, visst är det häftigt!? Jag har aldrig sett något liknande, har du?
Kollegan svarar halvt chockad men trevligt att nej, det har han inte. Han visste inte riktigt hur han skulle reagera och visste väl inte hur han får reagera inför en patient bara sådär. Men när jag bara satt där och log åt hela händelsen så slappnade han av lite.
smiley
Detta var det bästa mötet jag haft på SÖS av alla de gånger jag varit där i år och då var det INTE på handkirurgiska avdelningen utan nere på röntgen. Så jag förstår inte vad som har hänt på handkirurgiska avdelningen som gör att de beter sig så förbannat illa mot oss patienter och tyvärr är det inte bara jag som råkat ut för deras dåliga beteende.

* Ett till besök hos sjukgymnasten på Stay Active. - Fick nacken och ländryggen knäckt och fler övningar att göra hemma efter att jag meddelade att jag pga de tragiska nyheterna om min svågers pappas död ihop med för låg dos av Concertan inte klarar av att komma till kliniken för att träna där förrän allt lagt sig och jag varit hos läkaren på psyk om min ADD-medicinering. Känns skönt med en så förstående sjukgymnast. smiley

* Ett besök hos min läkare på psyk. - Har nu fått öka på min medicinering och börjar mer och mer känna av att den har effekt. Fick även andra sömntabletter utskrivna där då de jag fick av läkaren på Stay Active inte fungerade bra alls på mig. För övrigt är det inte längre något problem med att få ut medicinen längre heller. smiley

* Synundersökning för både glasögon och för körkortstillstånd. - Resultatet var -1.0 mer än sist jag gjorde undersökningen för glasögon, vilket var ca 3 år sedan, så det har rätt fort gått nedåt och med rätt mycket enligt min egen åsikt. Dock kan ju detta påverkas av olika mediciner man tar, men inget som inte går att åtgärda med nya glasögon bara. Så nu är två nya par glasögon utprovade och beställda och som jag hoppas att jag hinner få innan fotomässan helgen 22-24. Köpte mig även ett par solglasögon som man kan ha utanpå sina vanliga glasögon, så jag slipper oroa mig för att bli bländad när jag väl kan börja få övningsköra igen. smiley

* Skadat min högra tumme, igen. smiley - Efter ännu ett bråk med Zonic efter att han smitit ut för en promenad, (han hade tjatat i flera dagar och tog nu saken i egna tassar), så stressade jag upp mig och gjorde det dumma beslutet att fånga honom på helt fel sätt vilket bara gjorde honom rädd och frustrerad eftersom jag försökte hålla fast honom när han redan var rädd. Just då var jag stressad då vi skulle iväg och skulle till bilen egentligen och INTE för att gå promenad med Zonic. Detta ledde till att jag fick mig ett bett i tummen. Detta är andra gången som han prickar in min högra tumme, men bara ett av såren blev så pass djupt att det kanske ställer till det i framtiden. Just nu orkar jag dock inte bry mig om mer än att ska läka utan komplikationer, så får handkirurgen på Sabbatsberg ta hand om de kvarvarande menen, ifall det blir fler sådana än bubblan jag redan har i tummen nu, när jag får komma dit sen.

* Gå på begravningen av min svågers far. - Detta var en begravning som inte var lik någon annan och detta på ett bra sätt. För första gången av alla de gånger jag redan varit på begravning, (av de jag kunnat närvara på så var detta den 12:e i mitt liv), så gick jag faktiskt därifrån med en känsla av lugn, harmoni och belåtenhet. Min svågers ena bror spelade också ett helt eget verk i form av ett otroligt vackert pianostycke som på något underligt sätt var både vackert och tröstande på samma gång.
Det var för mig något lite övernaturligt med just den här begravningen, och även detta på ett bra sätt.


Detta var väl det jag sysslat med senaste tiden.

Nu väntar jag på att bli uppringd av min husläkare imorgon (fredag), och jag ska då fråga om remissen till Sabbatsberg, då det inte fått in någon ännu.
Ska även fråga om mina provsvar som ska skickas in ihop med synundersökningen och ansökan till trafikverket.
Ska också ta upp att mina höfter, mitt bäcken och min svanskota ömmar något enormt och att det bara blir värre och värre och fråga vad hon vill vi ska göra åt det. Ska ju till Stay Active för att få blockader runt svanskotan, men är ändå bra att veta ifall det är något fel som kanske syns på någon typ av röntgen.
Ska även be henne skicka remissvaret från ultraljudet på magen till Stay Active då min läkare där vill ha det.
Sen känner jag själv att jag skulle behöva få prova någon annan typ av värkmedicin än alvedon. Känns inte som om det hjälper så mycket som jag skulle vilja och jag vet att det finns andra som jag inte fått prova än, som tex Citadon.
Måste även försöka få något svar på min ökade kroppstemperatur som bara blivit värre och värre sen olyckan i somras. Kroppslig utmattning?
smiley
Har legat väldigt länge, (dvs flera år), på ca 37,6 när det är som bäst och tyvärr oftare runt 37,9.
Detta har nu ökat och tyvärr även det sämre måendet då jag nu ligger på runt minst 37,7 i temp, vilket dessutom numera nästan är undantag, och som högst, och som tyvärr allt oftare, på en temp på 38,3.
smiley
Jag mår dåligt redan vid 37,9, så ni kan ju gissa hur bra jag mår när jag oftare och oftare ligger på 38,3.

I övrigt hoppas jag nu att sjukgymnasten på Stay Active kan hjälpa mig lite med området runt svanskotan när jag ska till henne nästa gång och att hon kanske komma fram till någon typ av orsak till varför det värker hela tiden och även meddela detta vidare till läkaren där innan han sätter blockader för just detta.
Blockaderna ska jag få 21:a november, så jag får verkligen hålla tummarna för att det hjälper och att jag trots detta kan gå på fotomässan och helst utan hjälpmedel. Måste jag dock ha hjälpmedel som mina kryckor eller i värsta fall en rullstol.
Men i det fallet säger jag bara....... *f-ck you Fibro!!!!!*, det finns lånerullstolar på mässan.....Så det så!
smileysmiley

Med dessa nyheter och uppdateringar så avslutar jag nu bloggen och önskar er alla en fortsatt trevlig vecka och en härligt helg.

Ha det gott, kära vänner!