****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

---------------- En smärtpatients verklighet --------------

Äntligen MRT, men usel resa till VC!

HälsaPosted by Kavitha 14 Apr, 2014 15:18:54
Då var man "tillbaka i rutan" igen då!

Var ju hos min husläkare förra veckan och tack och lov så hann vi prata om mer än bara diabetes. Värdena var kanon och den där avvikelsen på provresultatet som visade på för lågt kolesterol var det ingen fara med. Allt annat var så bra det bara kan vara, så husläkaren var överlycklig över att se att det i det avseendet inte kan vara bättre.

Kom in med krycka i handen och hon frågade om vad som hänt sen sist och jag berättade läget. Inga problem att få en MRT på bäcken/höft och ländrygg, utan hon skrev remiss på det på en gång, så nu väntar jag bara på en kallelse. Dock kan det gå lite sakta nu när det är påskhelg, men en MRT borde jag få inom en månads tid iallafall.
Om jag tycker att behandlingen på SA, alltså smärtblockaderna, fungerar så ska jag fortsätta med det, sa hon.
Själv vet jag inte om jag vill det, då det inte hjälper särskilt länge åt gången, men vi får se. Nu vet jag iallafall vad jag ska säga till läkaren på SA nästa gång och se vad han vill göra i fortsättningen.
Att jag varit hos kiropraktorn på VC var hon bara nöjd med, eftersom läkaren på SA även sagt åt mig att det är nödvändigt, så det fick jag beröm för. Så nu kanske jag äntligen kan se fram emot ett bättre vårdteam som förhoppningsvis kan få mig att bli bättre med tiden för just nu står det helt still.

Järnvärdena, som är så förbryllande eftersom allt annat är bra, kan tyda på inflammation och jag har ju det till och från hela tiden i kroppen, men hon skickar ändå en remiss till mag/tarm efter jag varit på labbet för att lämna nya blodprover som ska skickas ihop med remissen. Högt ferritin, alltså för mycket sparat järn i kroppen, ihop med D-vitaminbrist är nämligen inte bra.
Dock var jag för trött och hade för ont i fredags för att orka ta mig ner till labbet och lämna prover, även fast sambon var ledig och hade kunnat skjutsa. Detta pga en usel chaufför på resan TILL vårdcentralen.
(Ni kan läsa mer om det längre ned i texten.)
Så detta får bli av någon gång den här veckan istället. Det ska vara fasteprover, så jag kan inte komma dit på eftermiddagen och lämna prover.

Sen undrade hon varför det stod psoriasis i min journal från SÖS och jag sa att han som gjorde ultraljud hade frågat om jag har det och att jag hade svarat att jag går hos en hudläkare men inte för den sakens skull, så jag vet inte om jag har det eller inte.
Husläkaren blev fundersam och ihop med allt annat så blev det även en remiss för utredning av psoriasisartrit. Känns bra att det också blir utrett eftersom den behandlingen jag fått av hudläkaren, vilket är en medicin i tablettform och i övrigt speciella hudkrämer, (använder dock bara den ena krämen då den går på högkostnadsskyddet och det gör inte den andra), inte fungerar så bra, utan det hela verkar mer bero på stress och att mitt immunförsvar då försvagas och då kommer dessa hudirritationer som ett brev på posten oavsett om jag använder krämerna och tar medicinen eller inte. Kan hända att det blir lite mildare utbrott, men det är allt, jag har inte blivit av med problemet eller blivit bättre i helhet.

Sen var det då det här med sjukresan. Den här gången var min andra gång som jag utnyttjar mitt sjukresekort och då både för dit och hemresa.
Tyvärr var han som körde dit mig en chaufför som inte hittade alls och dessutom var han usel på att köra bil också.
Han körde fel flera gånger när han skulle hämta upp en till som också skulle ner till VC, och tack vare det så tog hela resan 25min, (en resa som borde ta ca 5-7min från mig direkt till VC och kanske max 15-17min om han hade hittat till den andra personen som skulle åka med).
Han körde ryckigt, hade ingen som helst koll på hur stor bil han körde, så när han åkte fel och skulle vända så åkte han upp på trottoarkanter och dylikt.
Han saktade knappt in där det var farthinder, så det skumpade som bara den när han åkte över dem, (jag satt i baksätet), och detta pga han var så upptagen med att läsa adress-skyltar att han inte tittade så noga på vägen och bromsade därför inte in tillräckligt innan farthindren.
Detta resulterade i att jag hade lika ont som om jag hade åkt kommunalt när jag, ( och den andra han hämtade upp), väl kom fram till VC. Fick trösta mig med att jag slapp gå flera hundra meter för att ta mig in på VC iallafall, vilket jag skulle behöva om jag hade åkt kommunalt då man måste gå igenom hela köpcentrumet och ut på andra sidan och gå en bit till innan man är framme vid VC.

Jag undrar verkligen hur de kan låta vissa personer ens få köra sjukresor om man inte kan framföra ett fordon på ett säkert sätt.
Och varför sa jag inte till chauffören?
Jo, för jag var rädd att han skulle bli ännu mer nervös och stressad än han redan var och då köra ännu sämre och i värsta fall råka krocka istället.
Han körde som en körskoleelev som med körskolan bara hunnit köra några få gånger i trafiken!
Och det är skillnad på att köra vårdslöst och på att köra rent uselt, för det är usel körning när man inte ens kan göra en vändning för att man åkt fel, utan att åka upp med framhjulet på trottoarkanten, och göra så VARJE gång man ska vända för att man kört fel, för han körde inte fel bara en gång. Så ja, inte ens fort och fel, utan sakta och uselt bara.

Jag hade klarat mig bra mycket bättre ifall jag inte hade blivit tvungen att sitta kvar och åka med för att hämta upp nästa patient, för då hade stunden i bilen varit så kort att påfrestningarna av dåligt körande inte hade blivit så pass katastrofala som de nu blev tack vare en extra sväng på ca 18-20 min.

Jag skulle vara på VC kl 15:00, så jag bokade att en bil skulle hämta mig kl 14:30, för om den inte hade dykt upp så hade jag kunnat få en ny till 14:50 och därmed ändå hunnit till VC i tid, (så vida det inte också skulle vara en lika usel förare). Med sådana här resor är det fasta avresetider som gäller och de är tio över, halv och tio i.
Klockan 14:55 klev jag ur taxin som hämtade upp mig kl 14:30!

Resan hem gick bra mycket smidigare och den chauffören var tusen gånger bättre. Så ok, 2 av 3 chaufförer har hittills varit duktiga på att köra, men att den som var mindre bra skulle vara så enormt katastrofalt mycket sämre än de andra, det trodde jag aldrig.

Den allra första chauffören jag åkte med har varit allra bäst. Så om man skulle göra en skala från 1-10, så var den som körde hem mig först en 10, den som körde hem mig nu senast en 8 och han som körde dit mig bara en 3.
Då förstår ni hur usel han var på att köra och eftersom jag inte själv visste vart han skulle hämta nästa person så kunde jag inte heller be om att bli avlämnad först. Hade han hittat och faktiskt kunnat läsa en karta, (vilket han inte heller verkade kunna göra, trots att han tog fram taxikartan ur handskfacket flera gånger och bläddra i den medan han stod still med ena hjulet uppe på en trottoarkant efter att ha vänt då han fattat att han måste åkt fel), då hade han sett att det hade varit bättre att släppa av mig först.
Så förra gångens resa och den första resan TILL VC var alltså en katastrof.

Imorgon, (tisdag), ska jag till kiropraktorn igen och jag hoppas verkligen att jag får en chaufför som kör bättre då.
Men även om nästa personer jag åker med kör bättre än "3:an" så tänker jag och måste jag ta reda på hur man gör för att meddela när och om man är missnöjd med en sjukresa så jag förhoppningsvis slipper få denna chaufför en gång till, och så att andra också slipper åka med honom. Den andra personen som han hämtade upp verkade nämligen inte heller särskilt road över hans usla körstil, såg jag när vi klev ur vid VC.
Jag var iallafall smart nog att skriva upp i mobilen vilken taxibolag det gäller och chaufförens taxilegitimations-nummer.

Jag vet att man kan välja vilket taxibolag man vill åka med, men eftersom jag bara har åkt tre gånger och 2 av 3 chaufförer var bra och den som var usel och den ena som var bra dessutom körde för samma bolag, så kan jag inte välja eller avgöra ännu om något bolag verkar bättre än andra. Får se hur resorna imorgon går och vilka bolag jag då får åka med.

Jag vet också att man kan få sjukresor där man åker helt ensam, alltså att chauffören INTE ska hämta fler personer under ens egen resa, men detta är svårt att få, men ska ta upp med kiropraktorn hur dålig jag blev efter förra veckans dåliga sjukresa och se vad han säger. Det är ok att åka lite längre om föraren är bra, dvs kör mjukt och försiktigt, men när resan blir extra lång med en förare som kör så här uselt, ja då är det varken roligt eller bra.
Så om jag alltså hade haft ensamsäte som det heter, så hade chauffören kört mig direkt till VC, för då får han inte plocka upp några fler resenärer på vägen.

Ska även säga till Kiropraktorn att jag ringt och sagt att jag inte ska gå på yogan mer och se vad han vill göra så länge, tills han får se MRT resultaten. Är bra att veta hans åsikter så jag kan framföra dem till läkaren på SA sen också. Ska ju dit på torsdag och då följer sambon med.

Nej, nog med sån´t här snack nu!

Påskhelgen närmar sig med stormsteg och den kommer att firas hos min syster där mamma och hennes sambo kommer tillreda en god middag till oss allihop. Fram tills dess är det läkarbesöken som är det enda som är inbokat och övrig tid spenderas här framför datorn för tillfället då vi börjat spela Diabo3 igen efter att ett tillägg äntligen kommit till spelet. Så det är därför jag inte är så mycket online på övriga ställen just nu, som FB osv.
Även fotograferandet har legat still ett tag, men då och då åker den fram för att kunna fånga några av de vackra fåglarna här utanför på bild, eller på kissarna när de är extra söta, roliga eller knasiga. :-)

När det blir varmare väder och jag förhoppningsvis blir bättre och bättre så kommer det såklart bli mer fotande igen, men just idag så behöver min kropp få ta det lugnt så jag orkar med morgondagens läkarbesök. Blir det några bilder tagna idag så blir det bara på det som finns utanför våra fönster eller på kissarna.

Med detta avslutar jag detta blogginlägg och tänker nu ta lite mellanmål och njuta av solens strålar så gott jag kan här hemifrån.

Ha det gott i solen, kära vänner!


Superbra kiropraktor! :-)

HälsaPosted by Kavitha 19 Mar, 2014 16:38:58
Halloj igen!

Var ett tag sen sist, men trots det har det hunnit hända en hel del.
Fick tillbaka provsvaren på labbproverna och allt var normalt förutom D-vitamin och Järn/Ferritin-värdena som fortfarande är för höga.

D-vitaminbristen är lite bättre än sist, men inte mycket. Förra gången låg det på 48 och nu på 55 och normalt ska vara minst 75, så det är en bit kvar. Har blivit rekommenderad en annan D-vitamintablett då min mage inte blev så glad av de jag hade tidigare. Min kropp verkar reagera på magnesiumet i de tabletterna, trodde läkaren på SA. Nu ska jag bara ta mig ork att beställa de nya tabletterna, som är kapslar istället och som inte innehåller något annat än bara D-vitamin, och se om magen godkänner det dem.

Järnvärdena finns det fortfarande inga svar på varför de ligger som de gör. Nu var jag uppe på 475 och det betyder att det har ökat sen sist. Normalt värde ska vara mellan 70-180 så jag ligger rätt mycket över gränsen. Vissa uteslutande undersökningar och prover har ju tagits för att utesluta Hemokromatos och nu även Talassemi, så det beror alltså inte på något av dessa två sjukdomar.
Inte beror det på någon B12-brist heller för det värdet låg helt normalt.
Så ja, jag är väl ett medicinskt mysterium i det avseendet helt enkelt.

Sjukresekortet har jag tyvärr inte kunnat utnyttja ännu då jag mådde för dåligt förra veckan när det var dags för yogan så jag avbokade den när jag satt i telefonen med arbetsterapeuten, och den här veckan blev det inställt för att ledaren som håller i yogan blivit sjuk, så då var det bara kiropraktorbesöket kvar för den här veckan.

Min goda väninna Jezzz går hos samma kiropraktor och vi pratade om det i helgen när hon och C var här på middag. Frågade henne om hon tyckte att den kiropraktorn var bra och det gjorde hon och det gjorde mig lugn. Det var han som, ihop med Jezzz egna misstankar, drog igång hennes EDS-utredning som resulterade i att hon blev diagnostiserad med EDS, så om han kan misstänka en sådan ovanlig diagnos så kan han nog klura ut vad som är fel på mig med.

Var hos den omtalade kiropraktorn igår och ja, han var lika bra som Jezzz beskrivit honom. Väldigt lugn, lyssnade och gjorde en ordentlig genomgång av kroppen och kom fram till att mina misstankar, om att höger höft och ben inte svarar på signalerna så som de borde, stämmer.
Han sa även att jag är lite för rörlig, mer än normalt, i vänstra delen av höften och att det gör att musklerna vill krampa ihop sig onödigt mycket eftersom det då blir och känns instabilt att stå på det benet. Om det dessutom är så att vissa muskler inte ens svarar på signalerna att de ska dra ihop sig, så slutar det såklart med att allt dras snett, inga konstigheter angående det alltså, utan helt logiskt och vilket även har varit mina egna misstankar också.
Även yrseln och illamående kommer från ländryggen och är inte heller något konstigt, utan är en helt normal reaktion av kroppen när det spänner och därmed smärtar för mycket.

Jag frågade honom om yogan, som denna veckan som sagt blev inställd, och han skulle ta reda på vad det är man faktiskt gör på den där yogan, så att det inte blir något som förstör hans behandling, för han blev osäker på om det verkligen kommer gynna mig efter att ha undersökt mig och jag fått berätta hur lätt det är att trigga igång de hemska smärtorna som jag dessutom visade tecken på redan när han var klar med sina undersökningar, som innebar rörelser som jag vet ökar på mina smärtor.
Han hoppades på att yogaledaren skulle vara tillbaka på fredag, då han bara är där tisdagar och fredagar, och då kunna fråga henne om vad yogan innebär och vad som görs där och sedan ringa mig och säga om det är något för mig eller inte.
Han skulle även prata med min husläkare om vad han sett och känt på mig.
Själv lämnade jag både en egen beskrivning på min situation och de journalutdrag jag fick med mig från SA sist så han kunde scanna in det och läsa det sen i lugn och ro, och så får jag tillbaka pappren sen när jag kommer dit nästa gång, dvs nästa tisdag.

Så förhoppningsvis kanske det blir ett svar på vad som kan göras, mer än vanliga saker som uppenbarligen inte hjälpt särskilt mycket hittills, och se om det blir remiss till röntgen för att åtminstone utesluta vissa saker.
Han kände även igenom hela ryggraden och manipulerade lite vid bröstryggen, men inte så att det knäcktes till, utan bara så att musklerna tvingades börja slappna av lite för att se om "knaket" skulle komma av sig själv och inte tvinga fram det, för det ville han inte göra utan att veta om det är rätt sätt att behandla mig och det kändes väldigt tryggt.

De på SA är bra, men det har lite känts som att de bara gör det som de lärt sig teoretiskt och inte så mycket efter hur personens kropp är och vad den klarar av individuellt sett, utan där har det manipulerats utan att veta vad orsaken till värken beror på och helt utan några röntgenplåtar som utesluter skador som faktiskt kan förvärras med manipulation. Lite som att gå efter en manual bara. Steg för steg för att sedan se om det hjälper eller inte.
Cortisonbehandlingen är en annan sak, det är bara sprutor, men att manipulera, "kotknäcka", är kanske inte något som borde ha börjats med på en gång och inte på ett så hårt sätt.
Att knäcka kotor är förresten egentligen helt fel uttryck, för det är inte det man gör, utan man släpper på spänningar i musklerna runt kotorna som gjort att kotorna tryckts ihop mot varandra och därmed bildat ett vakuum mellan sig, och när vakuumet släpper, då hörs det ett knakande ljud. Som när det blir vakuum mellan ens händer om man fuktar dem och sedan pressar ihop dem väldigt hårt, för att sedan dra isär händerna igen.

Det kändes väldigt bra att ha fått en så kunnig och erfaren kiropraktor, som hellre tar det lugnt och ser till att utesluta saker och ting innan han börjar behandla med lite hårdare metoder eller ger mig övningar.
Han verkade förstå mina problem när jag beskrev dem, vilka ju också blev bekräftade när han undersökte mig och bad mig göra diverse saker som att gå på tå, lyfta benet hit och dit i stående, sittande och liggande ställning osv.

Ser fram emot nästa besök och få höra vad han kommit fram till med vetskapen om att han inte kommer att dra några förhastade slutsatser, utan verkligen kommer gå till botten med det hela och utreda ordentligt vad som är rätt för mig och vilka behandlingar han kan ge mig som kan hjälpa mig ihop med andra behandlingar hos kanske en sjukgymnast osv.

Så ja, jag är enormt nöjd och det är skönt också att jag inte behöver vara "budbäraren" mellan honom och de andra på VC, utan han hjälper mig med detta. Äntligen!, en som förstått att ADD är jobbigt och att man då behöver hjälp med att organisera upp allt och att man lätt glömmer vad som sagts och därmed vad som ska sägas till nästa vårdperson man ska träffa.
Arbetsterapeuten gör likadant, hjälper till med att organisera upp allt, hon är en guldklimp verkligen och det är så skönt att hon och kiropraktorn arbetar ihop för det ledde till att jag blev inbokad till kiropraktorn överhuvudtaget, och det direkt när vi pratades vid sist då hon skulle lägga in mina sjukresor på mitt sjukresekort så jag ska kunna ta mig till yogan.
Tillsammans utgör de två ett ultimat vårdteam och jag hoppas nu att min husläkare också väljer att gå med och inte motarbetar dem.

Hon sa nämligen till min AT, när det var så att arbetsterapeuten frågade om jag ville börja hos en av deras kiropraktorer och jag svarat ja och hon tog upp det med min husläkare, att jag skulle fortsätta på SA.
Men kanske var det för att hon inte ansåg att SA hade gjort sitt ännu, men jag hade gärna själv velat få veta ifall det var anledningen isåfall, och inte bara att jag inte ska/bör/får gå hos kiropraktorn på VC, utan en bra förklaring till varför.

Nu har jag ju dock fått journalpapper att ge husläkaren nästa gång, men å andra sidan så tycker jag det är fel att jag som patient ska springa med detta mellan dessa två instanser då jag skickats dit på remiss och då ska ju SA själva skicka ett remiss-svar tillbaka till husläkaren. Så nu vet jag inte vad de menar med detta. Ett nytt besök på SA hos läkaren där är inbokat, så kanske anser de att jag behöver en kombinationsbehandling eftersom han indikerade på att jag behöver gå till en kiropraktor akut när jag får de där inflammationerna som gör mig sängliggandes och ionte kan gå utan hjälp från sambon, (inte ens kryckorna hjälper då).

Så om hon tycker att jag inte ska fortsätta hos kiropraktorn på VC så kommer jag ifrågasätta varför och inte godta svaret:
Det är därför du går på SA, för att dem ska hjälpa dig med det här, (som hon sa när jag gick hos sjukgymnasten på VC med min fot). Men med den saken var det ju bara bra att en och samma sjukgymnast hade hand om mig eftersom det uppenbarligen hängde ihop med ländryggen. Men i det här fallet så har jag ju inte någon sjukgymnast kvar på SA eftersom hon gått på mammaledighet nu, och de har inga kiropraktorer heller, utan nu har jag bara läkarkontakten kvar där som kan ge mig smärtblockader och göra manipulation, som kanske inte ens är rätt väg att gå längre och dessutom inte blir tillräckligt frekvent då det är långa väntetider.

I vilket fall som helst så hoppas jag verkligen att kiropraktorn får husläkaren att lyssna, ihop med att jag dessutom fått indikation av läkaren på SA att en kiropraktor behövs.

Så vad händer nu?
Ja, det är bara att invänta vad kiropraktorn har att säga nästa gång och tills dess göra det som känns bra för kroppen och inte tvinga sig till saker för att det borde hjälpa.

I förra veckan tog jag och mamma en mor-och-dotter-dag då vi åkte till Haninge centrum och efter den utflykten så hade jag en helt annan typ av värk som liknade träningsvärk och inte överansträngningssmärta och det kändes väldigt bra. Detta tyder ju på att jag inte bör göra mer än vad min kropp säger åt mig, dvs inte gå fortare eller med längre steg än vad kroppen klarar av, utan gå så att rörelserna inte märks av eller gör ont på något sätt.
Så ja, det gick i snigelfart, men det var tydligen det som var det bästa. Självklart ökade ju värken med tiden, men då en utmattningsvärk och inte den där andra värken och smärtan som när kroppen slår på ett försvar för att man gör rörelser som är för överansträngande och olämpliga.
Jag hade även kryckan med mig såklart för att begränsa en överansträngning av det friskare benet.
Bilresan dit och hem var dock lite jobbig, men tusen gånger bättre än att åka buss. Men det är de där muskelspänningarna och ofrivilliga rörelserna i kroppen som triggar igång den där "dåliga" smärtan och värken. Bestämmer jag själv vad och vilka muskler jag ska spänna och inte spänner de för mycket, då uppstår inte den där onda spiralen av smärta.
Och slipper jag stötar mot kroppen som blir vid fartgupp eller för högt tryck mot sittknölarna så slipper jag också mycket av den där onda smärtan, men ja, fartgupp är ju svårt att undvika, men det går att åka rätt mjukt över dem med bil, tack och lov.

Med andra ord får jag stå ut med att jag inte kan gå i normal gångtakt längre och att jag inte kan sitta för länge på för hårda ytor.
Om kroppen kan få en typ av vila och därmed läkas genom att undvika allt som triggar igång den onda smärtan, så är jag glad, för då finns det ett sätt och ett hopp om att kanske kunna bli bättre.

Några tider till husläkaren finns inte förrän i juni, men jag har en tid för rutinkontroll av min diabetes, så jag får ta upp det där med labbproverna då också och säga att jag inte kunnat få en tid till henne tidigare angående detta.
Det var det rådet jag fick nu när de ringde upp mig från VC och jag försökte boka tid till husläkaren.
Men att hon ska skriva nya recept till mig var inga problem, så det är nu inskrivet i hennes kalender och även den medicinen som jag glömt säga till henne att SA vill att hon skriver ut så de slipper ha det ansvaret. Skulle hon undra något om det så kommer hon att ringa på måndag om det, fick jag sagt till mig, så jag är nöjd över att ha fått den hjälp de kunde erbjuda mig via telefon idag.

Men ja, det är inte lätt att få saker och ting att gå framåt när det knappt finns utrymme för oss lite mer komplicerade patienter i vården, så jag ska fråga henne om det finns någon mer husläkare på VC som kan ta hand om mig när hon själv inte har tid eller som har mer tid än henne vid besöket för diabetesrutinkontrollen.

Ja, det var väl det senaste i den här kategorin. Nu blir det snart middag och snön yr utanför och skapar ett väldigt vackert vinterlandskap.

Ha det gott i snöyran, kära vänner!



Äntligen sjukresekort!

HälsaPosted by Kavitha 03 Mar, 2014 20:13:52
Japp!
Nu kommer jag äntligen, och för första gången någonsin, få ett sjukresekort.

Förra veckan var jag tillbaka på StayActive i Globen hos läkaren där. Fick ännu en cortisonspruta, men vid svanskotan igen och inte vid ischiasnerven som sist. Berättade hur det hade gått sen sist och hur dålig jag hade blivit av överansträngningen när jag skulle till centrum, samt resan in till stan veckan efter och fick då sagt till mig av läkaren att min höft hamnar lite snett efter ett tag pga spänningarna i musklerna runt omkring och att jag därför behöver knäckas till oftare i fortsättningen. Det var iallafall så jag uppfattade det. Sen vad det beror på, det kunde han inte svara på. Men en kiropraktorkontakt på VC vore ju rätt bra så jag inte hinner bli för dålig mellan cortisonbehandlingarna, verkade vara hans slutsats även om han inte sa det rakt ut.
Alltså ingen remiss för MRT, ännu iallafall.
Dock fick jag utdrag från min journal hos dem att ge till min husläkare. Varför vet jag inte, men det var väl för att han vill veta hur hon tycker vi ska fortsätta. Men behandla symptomen är ju inte fel för det, tyckte han, och där håller jag väl med honom.
Dock tycker jag att det är dags att se VAD som gör att höften, om och om igen, dras fel efter ett tag, trots behandling och VARFÖR en liten "olycka", som till exempel att halka till lite, eller en liten överansträngning kan få allt ur spel och göra att jag hamnar på ruta ett igen.

Blev också tal om blodprov igen.
Det kommer, imorgon (tis), att tas vanligt CRP, (sänka), nya sköldkörtelvärden eftersom de varit knasiga tidigare, D-vitamin och B12 prover för att se så mina förhöjda järnvärden orsakas pga grav B12-brist.
Grav B12-brist kan tydligen ge järnvärden som ser likadana ut som vid Hemokromatos, (det jag utreddes för tidigare och som jag INTE hade).
Jag hade B12-brist för många år sedan och åt då B12-tabletter för att rätta till detta, men nu var det måååånga år sedan jag slutade stoppa i mig några B12-tabletter, eller tog några prover på B12, så det kan ju ha sjunkit sen dess.
Det kan även bero på en annan ärftlig blodsjukdom som heter Talassemi som är en typ av blodbrist som uppkommer pga för lite järn.
Den finns som primär och sekundär och i mitt fall är det den sekundära anemin som bör utredas.
Den sekundära anemin som kan vara orsaken i mitt fall är "Funktionell järnbrist" och det betyder att man får en järnbrist trots att blodproverna visar på höga värden. Det uppstår därför att tillgången till järnet i kroppen är reducerat pga järnexporten från järndepåerna förhindras.
Dessutom kan järnvärdet öka ännu mer om en inflammation finns i kroppen samtidigt, (vilket jag har hela tiden men i olika stor mängd).

Enkelt förklarat:
Några lagerlokaler, (järndepåer), fylls på med varor, (järn),.......
Men!, exporten från lagerlokalerna, (järndepåerna) ut till kunderna, (resten av kroppen), fungerar inte som det borde, så tillslut är det ett överskott på varor, (järn), i lagerlokalerna, (järndepåerna), som bara blir liggande, (inte kommer resten av kroppen till användning).
Alltså, tillgången till "lagerlokalens" "varor" blir helt enkelt reducerad på grund av den förhindrade exporten.
Detta blir ju dessutom ännu sämre ifall det om samtidigt finns ett "hinder på transportsträckan", (en inflammation), då det gör exporten ännu mer ineffektiv och "lagerlokalen" därför får ännu mer överskott på "varor" som inte kan skickas ut till "kunderna".

Jag hoppas att jag förklarade det hela på ett bra sätt. Anledningen till att detta är vanligt hos asiater är tydligen för att detta gör att det inte är lika lätt för malariabakterien att få fäste och utvecklas i kroppen, så det fungerar alltså som en försvarsmekanism mot malaria.
Men nu när vi inte längre behöver denna "funktion", eftersom det finns vaccin istället, så blir man istället sjuk av det om man inte ser till att själv kontrollera intaget av järn till kroppen via kost och kosttillskott.
(Fick detta förklarat för mig av en kompis som är sjuksköterska och som själv har det och som är asiat och som precis som jag haft för höga järnvärden och måste vara noga med vad hon stoppar i sig så de inte blir för höga igen).

Nu gäller det bara att se om något av dessa problem är orsaken till att jag har så mycket problem med för höga järnvärden i blodet. Alltså antingen grav B12-brist eller Talassemi av sekundär sort.

D-vitamin brist tror jag inte är så troligt just för närvarande då jag tryckt mig rätt mycket av den sorten. Dock blir jag hemsk i magen av just de tabletterna jag äter nu, så om jag fortfarande har D-vitaminbrist så skulle jag få recept på en annan sort D-vitamintabletter som min mage klarar bättre.

Sen har jag haft min underbara arbetsterapeut här också och vi kom överens om att jag ska få prova på Medicinsk Yoga och att jag ska få ett sjukresekort så att jag, utan problem, kan ta mig till och från yogan utan att för den sakens skull bli sämre.
Detta sa jag dock inte till läkaren på SA sen, då de verkar vara så himla emot att ge sjukresor.
Jag frågade dock läkaren om medicinsk yoga kunde vara bra för mig och att jag blivit tillfrågad av min AF om jag vill prova det, och det var en utmärkt idé tyckte han. Så från och med nästa onsdag, (12/3), kommer jag börja med den här yogan.
Yogan är varje onsdag kl 13:30 och jag kommer nu alltså kunna ta mig dit och hem med taxi via sjukresekortet.
Fem veckor ska jag testa och se om det är något för mig och om det får mig att må bättre.
Jag har aldrig blivit erbjuden sjukresekort förut, annat än från sjukgymnasten på VC, men hann aldrig utnyttja det då husläkaren tyckte att SA skulle ta hand om foten också och de där aldrig har föreslagit sjukresor, så då dog det ut.
Men nu kom det alltså upp på tal igen och blev bestämt att jag ska ha ett sådant, så imorgon när jag ändå ska till VC på morgonen, (sambon skjutsar dit och hem), så ska jag hämta ut det i receptionen, sedan ringa AF nästa vecka på tisdag och se till att det har blivit resor inlagda på kortet också, så jag kan boka in en resa till på onsdagen när jag ska till yogan första gången.

Detta är samma yoga som min goda väninna Jezzz också går på, men vet dock inte om jag hamnar i samma grupp som henne, eller om de har fler grupper. Är det samma är ju det kul också eftersom vi inte träffas så ofta längre nu när vi båda har sådana svårigheter med att gå.

Ska försöka ringa och boka in en tid till husläkaren också och försöka få henne att förstå att mitt problem från höften och länden MÅSTE utredas vidare nu, för detta gör att jag har blivit tvungen att ställa in vårdbesök på andra ställen för att jag inte kunnat ta mig dit. Hoppas på att jag får sjukresor till de ställena också, så att jag kommer vidare, för nu står jag still och vet inte när jag ska boka in besöken heller, eftersom jag inte vet hur jag ska ta mig dit, såvida jag inte kan få det inbokat på en tid så sambon kan åka med och skjutsa mig dit och hem.

Intyg för min ADHD som ska skickas in för att jag ska få mitt körkortstillstånd ska inte vara inne förrän senast i Juli, så där har jag lite tid på mig, tack och lov.
Skulle dock vilja kunna ta mig till SÖS snart så jag kan få en viloortos till vänstra handen också.

Får försöka ringa SÖS och förklara läget och se vad de kan göra åt saken och hoppas på att de som gör ortoserna ger mig sjukresa, för i receptionen är de tydligen väldigt griniga med sådant, har jag hört från min väninna Jezzz som också går där för sina händer.

I vilket fall som helst så måste det börja hända något mer med höften/länden så jag kan få mer behandling och kanske mer hjälpmedel så jag åtminstone kan åka kommunalt på fritiden vid enstaka tillfällen utan att en inflammation blossar upp på en gång.

Börjar bli tröttsamt att sitta hemma hela tiden, iallafall när man känner att man i övrigt har orken att faktiskt göra något annat vissa dagar än att slöa framför datorn, eller på sin höjd leka lite med katterna, inomhus.

I helgen var vi på besök hos Mr Gl och hans fru för en fika, (de gifte sig för inte så länge sedan, utan någon tillställning), och sen bar det hem till oss där vi åt middag ihop och tillbringade resten av kvällen i soffan och babblade om både ditten och datten, samt att grabbarna spelade lite Xbox på slutet och det blev lagom ansträngande och skönt att slippa kryckan hela tiden, för den använder jag ju inte inne om det inte är så att jag verkligen inte kan klara mig utan den.

På söndagen lyckades vi ÄNTLIGEN ta ut Zonic på en promenad och tur var väl det, för sen på kvällen kom snön tillbaka och det verkligen vräkte ner, för att sedan smälta bort under natten till idag.
Men det kändes igår, och lite idag också, att jag gått en promenad utan kryckor och dessutom inte bara på plant underlag som gångvägen, utan in i dungen bland träden.
Så visst har jag ont nu, men det var det värt och det börjar äntligen kännas som om cortisonet börjar ge verkan för "bakslaget" blev dock inte lika hemskt som jag trodde det skulle bli, (håller tummarna för att det inte kommer en jättesmäll senare).
Sen hur länge det håller i sig får vi se.
I vilket fall som helst så kunde vi inte låta bli att ta tillfället i akt när vädret var så bra, även om det inte var sol, och både sambon och jag själv kände att vi var tillräckligt bra för att ta ut honom.
Självklart följde kameran med också!

Kände när vi var ute med Zonic att jag saknat den aktiviteten lääääänge och det är verkligen INTE samma sak när jag måste ha med mig en eller två kryckor och därmed skippa kameran och inte kunna gå med in i skogsdungen när Zonic väl går in där med sambon i andra änden av kopplet. Jag går gärna ändå såklart, men det bästa och härligaste upplevelsen blir utan tvekan när jag kan lämna kryckorna hemma.

Så igår var en väääääldigt bra söndag. Den bästa på länge i just det avseendet och jag vill verkligen att jag får bra hjälp nu så att jag kan göra detta oftare när våren och sommaren väl kommer på riktigt. (Hoppas på en sommar som inte regnar bort såklart).

Nu ser jag ju normalt igen också. Har dock inte kunnat ta mig till optikern igen för att se ut ett andra par bågar, "party"-bågar, så det står fortfarande på "att göra"-listan. Måste försöka ta mig dit snart och förklara läget varför jag inte kommit in tidigare. Förhoppningsvis kanske det har kommit in en vårkollektion att titta på som jag kanske kan hitta ett par snygga bågar ifrån. Hmmm, ska nog gå in och tjuvkika på hemsidan redan nu tror jag.

Nu vet jag iallafall vad som gjorde att de förra blev för starka och det var den ena sorten av sömntablett jag tagit länge. Jag hade slutat med den när jag fick mina nya glasögon, men sedan börjat med dem igen när jag gjorde syntest nr 2, så då blev det ju inte någon skillnad från det tidigare syntestet gällande styrkan. Men nu har jag slutat med dem igen och gått över till en annan sort, (som läkaren på SA dessutom sa var mycket bättre ihop med smärtmedicinerna), så känns glasögonen som jag hämtade ut sist, tillräckliga i styrka, vilket de inte gjorde från början när jag hämtade ut dem.
Så nu har man ju den saken ur världen iallafall OCH jag vet vilken medicin som försämrade min syn, så länge jag använde den.

Nej, nu blev det väldigt mycket på en gång igen. Så jag avslutar bloggen här och får återkomma en annan dag.

Ha det så gott i "blandvädret", kära vänner!


Runt, runt, runt....

HälsaPosted by Kavitha 19 Feb, 2014 16:39:02
Halloj!
Ja, det är precis som det låter. Känns som om allt bara går runt, runt, runt. Kommer inte framåt utan landar bara på ruta ett igen hela tiden.
Kanske man borde lyssna lite mer på sin inre röst ibland, sin intuition?
Ni kommer förstå vad jag menar när ni läst hela blogginlägget.

Så vad har hänt sen sist då?

Har fått mina nya glasögon nu med 25% mindre styrka insatta i ett par likadana glasögon jag haft innan. Och ja, det blev faktiskt ganska bra. Märks att de där 25% fattas, men ändå bra att få vänja in sig i en aningens svagare glas först. Men sen verkade det också som om brytningsfelet var lite ändrat, eller att det inte korrigerades korrekt i de bågarna jag hade valt, och då varken i vardagsbågarna eller "party "-bågarna.

De nya glasögonen kändes också konstiga, tills de anpassat dem så de sitter precis som mina gamla och då, VIPS!, så klarnade allt och det kändes mer än ok,.... det kändes lättande och skönt att se genom dem. smiley
Hade inte alls den känslan med de andra glasögonen, så styrkan kanske inte var fel trots allt, utan att bågen inte passade mig helt enkelt.

De trista i nuläget är dock att många av de andra bågarna jag hade att välja på sist jag skulle välja "party"-bågar inte längre finns kvar och de som finns nu är inte mycket att hänga i julgranen. smiley
Hade jag kommit in med detta tidigare så hade de fortfarande funnits kvar, men jag ville verkligen vara säker på att det var något fel och inte bara att det handlade om otillräcklig invänjning, vilket ju inte var problemet eftersom jag aldrig vande mig. Så nu är frågan vad det finns för lösning ifall jag inte hittar några bågar hos dem som jag gillar att ha som "party"-bågar.? Sätta nya glas i mina gamla bågar, eller få ut receptet och pengarna tillbaka för de bågarna jag vill lämna tillbaka och köpa "party"-bågar någon annanstans, eller kanske att de kan ta in några bågar någon annanstans ifrån om jag hittar några som de inte har, vem vet?

I vilket fall som helst så har jag ju iallafall ETT par glasögon som fungerar som de ska. smiley

Men det där med glasögonen är inte det enda problemet som varit.

När jag skulle dit för att göra den nya synundersökningen så hade jag äntligen börjat känna mig bättre i bäckenet/höften/ländryggen sen jag fick min senaste cortisonspruta. Allt föll dock när jag fick gå i över en kilometer i motionstakt för att SL inte kan behaga att se till att bussarna kommer när de ska, utan de åker flera minuter för tidigt. smiley
Så mycket för tidigt att jag till och med inte hinner byta till en buss som ska gå från andra sidan gatan bara och jag enligt tidtabellen ska ha 5 min på mig att gå över till andra sidan gatan via gångtunneln under vägen.
Jag hann bara gå igenom tunneln och börja gå upp för den lilla backen upp mot busshållplatsen när jag ser bussen åka förbi, och eftersom ingen skulle av vid den busshållplatsen och jag själv inte hunnit dit än och ingen redan stod är, så var det ju inte någon som stod och väntade på bussen, (hade kanske max 50 meter kvar), så då svängde den inte ens in, utan bara dundrade förbi.

Då har jag redan missat den första bussen jag skulle tagit som skulle åkt direkt till centrum, utan några byten, då den bussen var 4 min för tidig.
Och samma sak där, jag är max en halv minut ifrån busshållplatsen, så jag kan alltså se bussen som då redan står inne på hållplatsen och har släppt av och på resenärer, innan den sedan rullar ut och åker därifrån. Så det hade inte hjälpt att springa ner för backen även om jag hade kunnat, jag hade missat den ändå, och alltså med 3,5 min, inte bara en halv minut.
Men jag släppte det fort och bestämde mig för att inte bli irriterad, jag hade ju min backup-plan, trodde jag,......INTE!

Så jag får som sagt gå i motionsfart till centrum, vilken min kropp INTE var i skick att göra, då jag redan fått ont av den lilla biten jag redan åkt buss och faktiskt också skyndat mig så gott jag kunnat över till andra sidan vägen för att ta nästa buss, som jag då också, ändå missar.
Hela resan har alltså tagit mig 45, från dörr till dörr, för att bussarna åker för tidigt. Min plan var att vara där en halvtimme innan för att kunna köpa mig ett mellanmål och stoppa i mig i lugn och ro innan synundersökningen, men istället stapplar jag in där med jordens smärtor och hunger, men håller god min, det är ju inte deras fel.

Trist nog, så verkade detta trigga igång någon inflammation som jag började känna av redan i torsdags, (gjorde synundersökningen torsdagen innan), och när det var dags för ultraljudet på hjärtat i fredags, (alltså INTE EKG som jag skrivit tidigare, jag hade inte tittat tillräckligt noga på pappret), så var alltså skadan redan skedd.
Så fredagens åkande, trots en bit med bil, orsakade en inflammation som gjorde att jag inte kunde gå alls på kvällen sen och fick vara sängliggande hela lördagen med feber fast jag stoppat i mig de feber och inflammationsnedsättande tabletterna jag äter dagligen och som jag borde ha haft som mest verkan av när jag tog tempen som visade en feber på 38,2.

Så ja, AllaHjärtansDag blev sådär. Men de var trevligt att få träffa mamma iallafall, som var snäll nog att följa med mig till sjukhuset den dagen. Vi strosade en stund på Åhlens efter läkarbesöket, även om jag kände att jag började få lite mer ont, men tänkte att det avhjälps kanske lite när vi tar en fika sen, men så ringde sambon som inte alls mådde bra och ville hem, så jag fick tacka för sällskapet och för min Alla-hjärtans-dag-present hon gav mig och börja åka mot Gullmarsplan för att där bli upphämtad av sambon istället.
Vi åkte förbi och hämtade upp lite god middag från en bra restaurang här på hemorten och avnjöt den så gott det gick här hemma, medan jag kände hur jag bara mådde sämre och sämre och det vänstra låret, ljumsken och höften svullnade mer och mer.

Jag brukar känna av via min intuition när jag egentligen bör stanna hemma, och både den dagen jag skulle göra synundersökning och den dagen jag skulle göra ultraljudet på hjärtat, så sa något mig att jag inte borde åka. Ibland har man dock inget annat val än att åka ändå och då skiter det sig oftast på ett eller annat sätt, vilket det även gjorde båda gångerna.
Men jag ville träffa min mamma i fredags och dessutom få ultraljudet överstökat en gång för alla, och synundersökningen var tvunget att göras den dagen det gjordes så att det skulle gå på garantin att få nya glasögon gratis.

Men ja, det är som om att allt går fel för att det inte är meningen att man ska ta sig iväg, inte då man har planerat det iallafall.
Båda gångerna blev det att jag inte åkte den buss jag tänkt från början. Till centrum för att bussen för för tidig och till stan för att jag själv inte kom iväg i tid.
Detta gör att jag inte kan låta bli att undra......, varför blir det såhär varje gång jag hör rösten i mitt huvud säga: Avboka, boka om, ställ in dina planer, du bör inte gå någonstans idag, stanna hemma.
Kan inte tänka annat än att det har en högre mening än att det bara är dumma tankar för att man känner sig lite för trött och orkeslös.
Hade jag hunnit med rätt bussar, vad hade hänt då?, något ännu värre?
Är det därför jag blir "förhindrad" att hinna med "rätt" bussar eller annat de dagar när jag fått känslan innan jag ska iväg att jag inte bör åka/gå iväg hemifrån?
Det behöver inte ens handla om det, att åka/gå iväg hemifrån, det kan handla om att inte göra en viss sak här hemma, men som jag gör ändå och så blir det knasigt på något vis i form av att jag råkar ha sönder något eller får ont för att jag klantar mig.

Nu sitter jag i vilket fall som helst här framför datorn och det är redan onsdag, men inflammationen ligger och gör sig påmind fortfarande då och då.
Jag trodde jag var bättre i måndags, men tydligen inte tillräckligt, för det räckte att jag la för mycket tyngd på vänstra benet en kort stund bara, för att trigga igång det hela igen och åter igen få bosätta mig i sängen på kvällen med en svullen fot0 också.
Detta bara för att jag en kort stund stod på enbart det vänstra benet.
Men hur ska man annars kunna kliva över kanten på badkaret när man ska ta en dusch?

Dumt nog satte jag mig inte på min badkarsbänk och tog mig i badkaret den vägen istället, men jag trodde å andra sidan inte att det skulle ge en sådan stor reaktion av att stå en så kort stund på bara vänstra benet, heller. Men när jag suttit i badkaret en stund, på min bänk som jag fått som hjälpmedel, med vattnet rinnandes över mig så kände jag tillslut att foten kändes lite bortdomnad och svullen, så jag tittade ner på den och såg att, visst var den det, och sambon bekräftade det också efter att jag bad honom se om jag hade rätt.

Så vad händer nu?
Ja, jag ska tillbaka till smärtläkaren i Globen nästa vecka och så får vi se vad han har att säga, men det borde göras något mer nu för att se vad som orsakar det hela.
Är ju inte meningen att jag ska kunna bli så här dålig bara av att ha åkt lite buss, fått gå lite fort en sträcka som inte är lång alls för andra iallafall, för att hinna till ett inbokat besök och sedan bli sämre igen för att jag försökt kliva i mitt badkar när jag ska duscha.
Röntgen nästa är iallafall min åsikt. Fick ju cortisonspruta på det stället som berör de nerver som strular mest, och uppenbarligen hjälpte det inte den här gången heller, även om problemet nu kanske kom tillbaka fortare än beräknat pga den där ofrivilliga motionspromenaden jag fick göra.
Men fortfarande, detta ska inte kunna göra att jag blir såhär dålig och att jag använde kryckor över helgen efter den ofrivilliga motionspromenaden fördröjde ju bara problemet, istället för att det sakta gick åt rätt håll igen, vilket jag hade hoppats på, men fick det ordentliga bakslaget en vecka senare bara.

Vore ju skönt att slippa operation, men om det är det enda som hjälper så får det väl bli så.
Men hellre att det går att avhjälpa tillräckligt med hjälpmedel istället.

Men sen den stora frågan: Har jag något mer än bara Fibro?
Många av mina symptom liknar tyvärr de besvär min goda väninna Jezzz har och hon har blivit diagnostiserad med EDS för inte så länge sedan.
Funderingarna är många, men viktigast är att få svar.

Är trött på att inte kunna ta mig någonstans utan att det ska få så här förödande konsekvenser. Räcker med att jag redan måste tänka efter hur mycket jag skulle ORKA göra på en dag och vilken dag jag skulle vara tillräckligt pigg för att göra vissa saker, men nu måste jag även tänka på VAD jag kan och inte kan göra för att inte bli sängliggande, oavsett om jag känner mig pigg eller inte. smiley

Men just för tillfället så går tankarna trots allt till mina kusiner som igår miste sin mor.
Så ja, det där med att allt går runt, runt, runt och man hamnar på ruta ett igen, det tar aldrig slut känns det som.
Dags för en ny begravning alltså, men å andra sidan,......det finns nog en högre mening med allt som händer och lyssnar man inte på sin intuition får man ibland skylla sig själv, samtidigt som andra saker kan kännas lättare om det får en högre mening, som i det här fallet, då någon lämnat jordelivet.

Med dessa ord avslutar jag bloggen för denna gången.

Ha det gott, kära vänner, och ta hand om er och varandra, för tiden vi har tillsammans är väldigt värdefull!

Nytt försök med cortisonspruta.

HälsaPosted by Kavitha 23 Jan, 2014 14:14:27
Hallå kära vänner!

Som ni säkert har förstått så har det som vanligt hänt en del sen sist.

Sist hade jag ju fått cortisonsprutor i länden vid svanskotan och det vet ni ju redan från föregående inlägg hur det påverkade min kropp.
Jag hade också fått mina nya glasögon och hur det påverkat mig kan ni läsa om längre ner i den här texten. Kan ju avslöja att det inte blev så bra som jag hade hoppats på. smiley

Nu är det nytt år och tyvärr har den rätta effekten av dessa sprutor bara gett effekt på högra sidan. smiley (Den sämre känseln på hela högra sidan är INTE farlig och är den effekten ha ville få även på vänstra sidan av kroppen.)

Under hela jul och nyår hade jag, efter att ha gjort stretchövningar och sedan även försökt mig på lite övningar för att stärka musklerna, en inflammation på vänster sida som började ge sig först för några dagar sedan bara.

Var tillbaka och för att utreda detta vidare och jag fick en ny spruta, men bara på vänstra sidan. Om detta inte heller gör mig bättre, då blir det att utreda på andra sätt också.

Den nya medicinen fungerar dock fortfarande bra, men blev tillsagd vid senaste besöket, (då jag fick sprutan på vänstra sidan), att jag ska lägga till Alvedonen igen, men att det räcker med 2st på morgonen och 2st på kvällen.
Ska även göra mina övningar igen, men om jag märker att jag börjar svullna någonstans och bli öm och varm där, så ska jag sluta direkt och vila kroppen tills det känns ok igen.
Så gjorde jag INTE sist och det stjälpte med än hjälpte, uppenbarligen, och vilket läkaren inte alls tyckte var konstigt.
Så ibland gäller inte regeln:
"Det gör ont i början, men då är det bara att fortsätta så blir det bättre allt eftersom".
Så nu blir det som sagt att verkligen lyssna på kroppens signaler och så fort det börjar gå åt fel håll så är det uppehåll i övningarna. Samma sak ska även gälla vanliga saker jag gör som kan trigga igång en inflammation, sa läkaren.

Nu kommer det bli väldigt lugnt med läkarbesök framöver då min sjukgymnast på SA går på mammaledighet då hon är gravid. Så under denna tiden är det bara återbesök hos läkaren där som gäller.

De andra läkarbesöken jag har kvar att gå på är ju några stycken, men jag ska hålla ner det till max 2 per vecka och helst bara 1 per vecka så jag kan göra annat också som innebär fritidsaktiviteter istället.

Hoppas på att färre läkarbesök per vecka och ibland kanske inte ett enda, kommer resultera i att jag slipper "gå in i väggen" och dra på mig en så långdragen och aggressiv inflammation en gång till och då kanske jag blir av med mina problem för en längre tid och bara behöver en spruta först i sommar eller början på hösten.

Fick strikta order att ta det lugnt nu de närmsta dagarna och inte göra övningar eller gå ut och gå i affärer eller på promenader. Ska på 30-års fest i helgen, så det där med att ta danssteg är ju helt uteslutet, så jag kommer att bänka mig i en soffa och bara röra på mig när kroppen säger till att jag måste det. Lagom är bäst, så är det bara och det är något man verkligen måste ta på allvar när man är sjuk på det sättet jag är sjuk, för om man hamnar ur balans så gör det bara allting värre. Så med andra ord, inte för mycket av något, men inte heller för lite och det som är lagom för mig kan verka vara som ingenting för en som är frisk.

Med det vill jag bara säga att om det verkar som om jag inte gör något för att bli bättre så är det inte så, utan det är att jag har en extremt sämre grund att bygga på och då måste man ta det löjligt försiktigt så man inte raserar det lilla man faktiskt lyckats bygga upp, så som det blev när jag var envis med mina övningar förra gången. Detta gjorde att julen kändes jättetråkig, (hälsomässigt alltså). Jag hade ont och blev mer invalid än jag någonsin varit tidigare. Dock gjorde min sambo allt för att jag inte skulle bli för deppig under julen och det är jag enormt tacksam över.
Detta gjorde att jag trots allt kunde känna lite glädje trots smärtorna och till och med prova på det nya objektivet jag och sambon fick i julklapp av mamma och hennes sambo, på en gång. Blev inte så många bilder, men lite på syrrans vackra julgran medan vi var där.
Nyår blev bra, trots lite brist på ork, men det var trevligt att ha folk här och fira ihop med dem.

På allt detta så märkte jag dock att mina nya glasögon inte satt bra och att styrkan känns för stark och detta har gjort att jag fått biverkningarna yrsel, illamående och spända käkar som leder till ljus och ljudkänslighet.
Sitter nu därför med mina gamla glasögon igen, men märker ju att dessa är snäppet för dåliga, men de nya blir för bra i styrka och dessutom trycker skalmarna på punkter bakom öronen som triggar igång spänningarna i käklederna då skalmarna på de nya är längre än på de gamla.

Så vad har jag nu kvar att göra?

* Boka in en ny tid till optikern. Man har 3 månader på sig att gå tillbaka och få nya glasögon gjorda osv om ögonen trots denna långa invänjningstid inte ha vant sig vid den nya styrkan på glasen eller om något annat gör att det inte fungerar att ha de nya glasögonen.

* Boka en ny tid hos läkaren på psykiatrin för att få intyg på att min Concerta-medicinering fungerar då Transportstyrelsen vill ha det för att kunna göra en slutgiltig bedömning om jag ska få något körkortstillstånd eller inte.

* Boka in rutinkontroll på psykiatrin. Bara kontroll att Concertan inte ger några biverkningar som inte är bra att få. De kollar vikt och blodtryck bara.
* Försöka göra mitt vilo-EKG som nu är ombokat till 14:e februari och som jag fått skjuta upp flera gånger redan pga inflammationen i höft, bäcken inte försvunnit än. Där ska jag ligga på vänstra sidan i 40 minuter på en brits och det har jag inte klarat ännu då jag till och med har svårt att ligga på den sidan i min egen säng och dessutom knappt kunnat ta mig någonstans på egen hand heller utan att ha förvärrat inflammationen.

* Göra mitt "stresstest". Alltså ett EKG när man är aktiv, dvs när man antingen joggar på löpband eller cyklar på motionscykel. Detta får bli av när jag är tillräckligt bra i höfterna/bäckenet.

* Göra en ny dagsortos nere på VC. (Tid inbokad redan, så jag ska dit nu på måndag).

* Boka en ny tid hos arbetsterapeuterna på SÖS för att få en vilo-ortos till vänsterhanden också att ha nattetid.

*Boka tid hos min specialistgynekolog för cellprov. (Får ju kallelse från MVC, men går inte dit på drop-in tid eftersom jag har min Vestibulit som strular till det och jag behöver en som kan hantera en patient som har det).

* Boka tid till min vanliga husläkare för att kolla olika saker som strulat förut som tex D-vitamin och Järn, och de på SA vill även att jag ska få mina sköldkörtelvärden kollade ännu en gång då de också strulat tidigare och då var ett av testerna normalt och det andra onormalt och då beslutade man att det som var onormalt antagligen var något tillfälligt, men jag själv är inte så säker på att det är så, utan att det snarare är tvärtom.
D-vitamin vill jag se så att de inte sjunkit igen då det gör att man får försämrat immunförsvar och blir trött.
Sen järnvärdena vill jag åter igen kolla då jag inte gjort det på länge och jag uppenbarligen haft strul med det i många, många år och en vän till mig som är sjuksköterska sa att hon själv har problem med det och att jag borde kolla upp det. Det är INTE Hemokromatos som hon menade, utan en annan genetisk sjukdom som också påverkar järnvärdena negativt och som är vanlig på oss asiater och som även det ger enorm trötthet och gör att kroppen lagrar järn i olika organ och gör så att man måste akta sig för att stoppa i sig extra järn, precis om med Hemokromatos.

* Boka tid till hudläkaren för uppföljning och förklara varför jag inte ringde och bokade in en tid till henne i höstas. (Var ju pga olyckan på Kålmorden).

Ja, jag tror att jag har fått med allt nu och som ni ser så är det endel läkarbesök jag har att planera in, men som sagt, MAX 2st på en och samma vecka, helst bara 1 per vecka så vida det inte rör sig om hembesök från arbetsterapeuten på VC. Så detta kommer ta hela våren, men jag får självklart prioritera vilka läkarbesök som måste göras först, som tid till optikern innan 3-månadersgarantin går ut, besök för att få intyg till transportstyrelsen tex, osv osv.

Trots allt detta lidande föregående år som gjorde att jag varit mer invalid än någonsin från augusti fram till nu, så ser jag positivt på framtiden nu. Jag har bra läkare nu, bättre smärtlindring och vet att balansen mellan att göra och inte göra saker är enormt viktig så att det inte börjar tippa över åt det ena eller andra hållet och att det är bättre att inte göra för mycket än att göra för lite, för det är svårt att stoppa en ond spiral när den väl satt igång än att förebygga att den ens börjar då min sjuka kropp INTE går att bygga upp på vanligt sätt.

Nu blir det som sagt lugnare och mer tid till fritidssysslor. Har redan börjat bygga en fotosida ihop med min älskling.
http://kavithapictures.se/
Kika in där om ni vill, men den är långt ifrån färdig, så vissa saker går inte att trycka på och vissa album finns inte ens ännu. Så den är verkligen under uppbyggnad, så ni inte förväntar er för mycket.

Även denna sida är ju lite förnyad som ni säkert sett. smiley

Med den avslutar jag bloggen för denna gången och hoppas på att festen på lördag blir rolig och att jag mår bra och kan har roligt, även om jag ofrivilligt måste vara en soffpotatis på festen. smiley

Ha det gott i vintervädret, kära vänner!