****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

****** EN FIBROMYALGI-PATIENTS DAGBOK ******

---------------- En smärtpatients verklighet --------------

Sommarens händelser.

BlandatPosted by Kavitha 28 Aug, 2014 13:27:42
Jahapp, då var man tillbaka "i rutan" igen då. Bättre sent än aldrig, right? smiley

Ja, vad har hänt sen sist då?, jo, en himla massa, både bra och dåliga saker.
Det har varit både en till begravning och två födslar och en massa födelsedagar inklusive min egen.

Jag har även fått en ny vän, Kitty, som har lika stort fotointresse som jag själv. smiley
Hon kommer från England och bor och är tillsammans med en god vän till oss. Så ja, det blir en hel del snack på engelska, men det är inga problem och jag tycker bara det är roligt. smiley

Vi har redan hunnit med en fotoutflykt till Nynäshamn och vara på min och min systers goda vän Julia Lazaridi´s konstutställning. För att se lite av vad Julia gör så kan ni gå in på:
https://www.facebook.com/LoveToAirbrush
Hon är grymt duktig!

Kitty är väldigt duktig både när det gäller att ta foton och på att teckna, så där har hon något jag inte har...haha. Jag är urusel på att teckna för hand.

Fotointresset har jag även ihop med kära mor och hennes man, så vi var iväg till Nynäshamn innan jag och sambon var där med vår goda vän och Kitty.
Så där blev det några timmar bara vi fyra, naturen och kamerorna med diverse utrustning som mammas man tog med sig så vi skulle få prova lite objektiv som vi själva inte har. Det blev en bra dag, trots att solen kom lite sent. Vi åt lunch och sedan begav vi oss ut mot havet och skogen.smiley

Här är en av bilderna, som dock inte är på utsikten, utan en bild på kära mor, men som blev rätt häftig ändå.




När det sedan kom en dag på semestern då jag kände att jag var lite piggare än vanligt så ville jag så gärna visa för Kitty hur vackert vi har det här i Sverige och hur nära det kan vara till sådana underbara platser som i Nynäshamn där vi just varit med mamma och hennes man, så det var bara att packa kameraväskorna och dra iväg. Dessutom är jag ju själv uppväxt där också då vi ju hade landställe där och var där i stort sett varje sommar, så det känns väldigt hemma att vara där.Hon tyckte det var väldigt vackert så kamerorna gick varma, och tur med vädret hade vi också, så det blev lyckat även denna gång. smiley
Självklart måste åtminstone två bilder från den dagen också läggas upp här. Här är de!




I övrigt så har sommaren varit sådär.
Första semesterveckan var jag sjuk och det var INTE kul med feber i den hettan, så jag var nog på gränsen till värmeslag också, så det tog lång tid att få någon ork till att göra något alls.

Tyvärr var både jag och Zonic drabbade av en enorm pollenallergi också och det gjorde att varken han eller jag, och inte Texas heller för den delen, ville vara ute under sommaren, så detta året har det inte blivit några sommarbilder alls på "Raggarna", tyvärr, men det kanske blir lite vackra höstbilder på dem istället.

Dock blev det en tur till Muséet Arsenalen tillsammans med Jezzz och C när jag började känna mig bättre igen, och självklart var kamerorna med denna gång också. (Har dock inte gått igenom de bilderna så jag kunnat plocka ut någon favorit ännu att lägga upp här).

Sista veckan på semestern var den mest aktiva veckan då det blev lite svalare väder och jag dessutom då äntligen lyckats hitta nya skor och bättre fotinlägg att ha i skorna, så nu känns det lite bättre och stabilare i benen.

På hälsofronten har jag hunnit få komma till sjukgymnasten på VC och det blev samma som jag hade från början där. Där kom vi, (sjukgymnasten och jag själv), fram till att jag har nedsjunkna fotvalv vilket gör att benen gärna vrider sig lite inåt, (kobent), för att fotvalvet inte hålls uppe och detta är en del i att värken i benen och fötterna vägrara gå över. Detta kallas för pronation.
För att detta ska kunna åtgärdas på rätt sätt behövs det specialgjorda hålfotsinlägg och detta har jag rätt att få gratis, (två par per år), då jag har diabetes och Fibromyalgi, men det krävs remiss till ortoped först och då min husläkare varit på långsemester så har jag inte fått tag på henne och kunnat prata med henne om det.

Sen var det där med järnvärdet. Skulle skickats en remiss innan sommaren, men då hon uppenbarligen inte hann få mitt svar i tid innan sin semster om att jag ville att hon skulle skicka remiss om det, så har det inte hänt något förrän nu. Pratade med receptionisten på VC när jag ändå var där förra veckan för att få akupunktur hos sjukgymnasten, så nu har jag en tid till Hepatologiska enheten på Huddinge sjukhus den 9:e september.

Har också varit på Capio för rutinkontroll eftersom jag äter Concerta, och där uppdagades det att jag hade lite hög puls och blodtryck så jag fick blodtrycksmedicin som jag åt över sommaren, men jag mådde inte alls bra av den, så sista veckan på semestern slutade jag med den och då kände jag mig bättre på en gång, så kanske gjorde den saken värre i mitt mående och inte bara värmen och allergin.
Himla trist att inte känna sig särskilt frisk förrän det bara är en vecka kvar på semestern, men inte mycket att göra åt.


Läkaren där trodde iallafall att, trots att det var ganska klart med att jag INTE har Hemokromatos från början, jag trots allt har det iallafall, och det kommer ju nu att visa sig när jag får komma till Hepatologiska på Huddinge om hon har rätt eller inte.
Alla symptom jag har är på pricken rätt sa hon och när jag själv tänkt efter ännu en gång, så ja, det stämmer läskigt bra, så jag har varit lite osäker på om det var rätt att förut utesluta den sjukdomen så fort trots allt.
Dock har jag ju tack och lov en bra husläkare som skickade vidare mig så att det blir utrett även om deras egna prover och tester inte riktigt går ihop med diagnosen helt och hållet. Men i vissa fall krävs det också en leverbiopsi för att verkligen kunna avgöra om sjukdomen finns där eller inte, och det visste hon, så därför har hon skickat mig vidare till Huddinge.


De symptomen som då går ihop med sjukdomen och som jag har är:
* Mycket förhöjda järnvärden (Normalt ska man ha 70-180 och jag har mellan 250-600 varje gång jag testats, sist hade jag 475).
* Onormal trötthet
* Diabetes
* D-vitaminbrist
* Hudproblem/hudutslag
* Magvärk
* Ledvärk (inte Fibromyalgirelaterad värk alltså)
* Problem med puls och blodtryck till och från, dvs arytmier,
men som är ovanliga orsaker till diagnos.

Allt ovanstående har kommit i just denna ordningen över ett tidsspann på ca 16 år och de sista tre kom efter jag slutade röka för snart två år sedan.
Dock tyckte läkaren att utvecklingen stämmer bra in på hur det borde ha utvecklats med tanke på att jag började med p-spruta när jag var 18 år och sen dess inte haft en enda mensblödning och det gör att om man har denna sjukdom så samlas all järn och blir kvar då inget försvinner ut ur kroppen via några mensblödningar varje månad.
I vanliga fall upptäcks inte detta förrän i klimakteriet då mensen upphör.

Har nog redan berättat allt detta i ett tidigare inlägg, men för er som inte orkar leta igenom gamla blogginlägg tog jag därför upp det igen i detta inlägg och eftersom det också kommit på tal igen.

Botemedlet?
Ja även det har jag nog redan skrivit tidigare, men för att göra det lätt för er läsare så är svaret: Regelbundet tappas på blod och i början oftare för att sedan planas ut tills nivåerna är tillbaka på normala värden eller lite under och efter det underhålla detta med regelbundna tappningar med bara några få gånger om året så värdena inte börjar stiga igen.

Har, trots brist på ork, blivit besök på Ikea under semestern också, då vi fick lite möbler i födelsedagspresent av mamma och hennes man. Tack så mycket!!! smiley
Höll igång rätt friskt ett tag med att skruva ihop möbler, men nu är det två möbler kvar som blivit kvar i kartongen då orken bara tog slut helt plötsligt.
Men det mesta har iallafall kommit upp med hjälp av Jezzz fästman C, min svåger och Kitty. Av svågern fick vi en bra, professionell skruvdragare också, så när jag fick hjälp av Kitty att skruva ihop några av byråerna några dagar senare, så kunde jag använda skruvdragaren, medan hon "handjagade" med vanlig skruvmejsel.
Tack kära svåger och systeryster för skruvdragaren!!! smiley

Sambons födelsedag firades knappt då jag var så dålig just då, så han hade en kompis över och spelade lite tv-spel med, medan jag mest satt vid min dator och slöade, men ingen av oss fyllde något speciellt i år så det gjorde inget.

Min egen födelsedag firades med en fika med systeryster och nyfödda systersonen och innan vi gick därifrån blev det en sväng in på bokhandeln där jag fick en bok i present av systeryster. Det är en bok jag längtat efter länge att köpa och det är den sista i en serie jag läser, så den blir perfekt att ha och läsa när det börjar bli riktigt mörkt och trist ute. Tack kära syster för boken!!! smiley
På kvällen kom D och Kitty över och så åt vi middag ihop och firade bådas födelsedagar lite mer, samt att Kitty får stanna i Sverige då det hade varit lite strul om det tidigare pga något knas med viktiga papper.


Ja som sagt så har det både varit bra och dåliga saker. Syrrans svärmor dog även hon i början på sommaren och precis på samma dag som min bästa vän Zesbne blev mamma för första gången. Så det blev en väldigt konstig dag, men inget ont som inte har något gott med sig får man väl försöka tänka, även om det inte gick att tänka så just då.

Den 7:e augusti, på mammas och min mormors födelsedag, om mormor hade levt ännu, föddes min andra systerson. Hade mormor levt så hade hon blivit 100 år i år, så då hade hennes andra barn-barns-barn alltså kommit på hennes hundraårsdag, lite häftigt, eller hur!!! smiley
Så nykomlingen blev alltså den tredje generationen i familjen att vara född den 7:e augusti, coolt eller vad?! smiley

Nu är allas födelsedagar i närmsta släkten firade, förutom systeryster och svärmor, semestern är slut och vardagen har börjat sin gilla gång igen. Men i höst, då blir det ut och fotografera de vackra höstlöven minsann!

Ha det gott i sensommarvädret, kära vänner!


Mina älskade vänner!

BlandatPosted by Kavitha 16 Apr, 2014 13:05:17
Japp, igår var jag ju då tillbaka hos kiropraktorn, men dagen innan så fick jag ett sms av min goda vän Zesbne. Hon skulle sitta på biblioteket och plugga nästa dag och undrade om jag hade lust att ta en fika i centrum på eftermiddagen, och visst hade jag det eftersom jag ändå skulle till VC.

Taxichauffören jag fick åka med denna gång körde bättre, men gjorde dock missen att inte se ett av farthindren på vägen dit, men det var också det enda och han körde inte så fort över det heller då vi just stått still i en korsning. Han var trevlig och körde mjukt och skämtade om allt möjligt på vägen dit, så jag var trots den lilla missen med farthindret nöjd och klev ur taxin med ett glatt humör.

Hos kiropraktorn gick allt bra. Denna gången slapp jag göra några provocerande rörelser och det var bara bra. Vi pratade om vad som sagts hos husläkaren och han blev väldigt glad att jag fick min remiss till MR av höft/bäcken och ländrygg.

(Remissen till MR ramlade för övrigt in genom brevinkastet nu idag, onsdag, precis innan jag satte mig för att skriva detta blogginlägg och tiden jag fått är 5:e maj kl 20:30).

Han frågade igen vad som gjorts på SA och när jag berättade vad jag fått för övningar så flinade han bara och sa:
- Hmmm, ja, man kanske ska börja från grunden, för det där gick väl inte så bra?
- Nej, precis, det gick inge vidare för jag blev bara sämre av det efter ca 1,5 vecka och de övningarna jag fick efter det kunde jag inte ens göra för att det bara gjorde ont, sa jag.

Vi fortsatte vårt samtal och kom in på mina smärtblockader jag fått och som jag inte tycker hjälper tillräckligt och dessutom inte gjort mig bättre heller, utan mer blir som tillfällig lindring bara, men som trots allt ändå inte hindrar mig ifrån att kunna bli sämre pga jag tex trampar lite snett, halkar till eller så.
Kiropraktorns åsikt var att lugna sig med denna behandlingsmetod tills jag blivit röntgad och fått röntgensvaren eftersom det uppenbarligen inte hjälper tillräckligt nu och att det då kan bero på att de sticker på fel ställe egentligen.
Jag håller helt med honom och har själv också haft den känslan att det kanske inte är rätt ställe att sätta blockaderna när det gäller vänstra sidan, men på högra sidan fungerar det ju och hjälper så där är det uppenbarligen rätt.
Övningar ska man självklart göra, men som han sa så är det bra att börja från grunden och inte köra på så som jag fått göra hittills.
Hans tanke var exakt som min och det är att stretchövningarna bara gör allt sämre därför att musklerna är spända av den enkla anledningen att jag är instabil i bäckenet och höftleden och om man då stretchar ut dessa muskler så blir jag ännu mer instabil och då svarar kroppen med att spänna ännu mer så fort de är i vila och den irriterade nerven har dessutom retats upp och utlöser en inflammation.
Så inga sådana där vanliga övningar längre, utan den enda och ynka övningen jag nu fått är att spänna magen och försöka hålla den spänd så ofta som möjligt, lite som att få till en egen korsett med sina egna muskler.
Jag fick öva när jag var där och han skrattade lite åt mig när jag spände magen när han sa till mig att spänna den, för jag gör ju som alltid och tar i fullt ut.
- Hehe, ja du ska inte spänna magen 100%, utan kanske 15%.
- Jaha, hahah, ok.

Så med detta i hemläxa lämnade jag VC och begav mig i sakta mak mot centrum.
På vägen dit får jag ett samtal och det är Jezzz som ringer. Hon går hos samma kiropraktor och hade fler besök på VC inklusive besöket hos "vår" KP, men just nu hade hon paus och satt och åt på grillen med sin sambo.
Jag stannade och pratade en stund med dem innan jag mötte upp Zesbne i centrum för den där fikan.
Hungrig som jag var, då jag bara hunnit få i mig en nutrilettshacke som lunch, så fick det bli en grillad Fuccacia.
Vi satt där länge och pratade om allt mellan himmel och jord och det var trevligt att inte bara åka till och från VC som enda aktivitet på en sådan solig dag.
Detta gjorde att jag slapp ta sjukresa hem då hon hade bilen. Så vi handlade på Coop innan hon körde hem mig, bar upp min matkasse och sedan begav sig av för att hämta upp sin sambo på vägen hem.
Dagen blev alltså riktigt bra igår och jag är såååååå tacksam över att ha Zesbne som vän. Trots att hon är gravid och själv har nu har ryggvärk så är det hon som hjälper mig när det borde vara tvärtom enligt min egen mening. Men det tror jag dock att hon vet att jag skulle gjort om jag själv inte var så dålig i kroppen just nu som jag är.

Jag har få vänner, men dessa vänner som jag har är guld värda och jag förundras varje gång över hur de orkar med en sån som mig och speciellt just nu när jag är så enormt beroende av att de måste kunna hämta och lämna mig med bil, eller komma hem till mig och min sambo för att kunna ses, och som måste gå i snigeltakt bredvid mig när jag går med min krycka i handen för att jag blir sämre om jag tar ut stegen för långt eller går för fort och detta är oavsett hur lång tid det gått sen man sågs sist.
De liksom bara gillar läget och gör ingen stor grej av att jag behöver extra hjälp, utan bara gör det bästa av situationen så vi kan ha så trevligt som möjligt, utan att kräva något tillbaka, vilket är så som jag också är, så jag borde egentligen inte vara förvånad över detta och över att jag skaffat mig en vänkrets som är som jag själv, men ändå blir jag det vissa gånger och det är väl de gångerna när jag själv känner mig obekväm med att ha dessa fysiska hinder.
Slutsatsen är iallafall att dessa vänner är riktiga och äkta vänner!

Dock kan jag ibland bli lite ledsen över att jag själv inte kan hjälpa dem lika mycket som de hjälper mig, då jag så gärna vill kunna ge något tillbaka, kunna visa min uppskattning, men jag kanske borde släppa de tankarna och göra som mina vänner och bara gilla läget istället och inte haka upp mig på sån´t?
Kanske hjälper jag dem på andra sätt istället och utan att jag ens vet om det?, och räcker det för dom så gör det det för mig med.
En bra vän hjälper en ju faktiskt inte bara med fysiska hinder, utan finns ju där även för mentalt stöd, så kanske är det det som ska vara min hjälp till dem när jag inte kan hjälpa och stötta på andra sätt?

Så mina vänner, hur ser ni på saken, håller ni med mig och är jag dum som oroar mig så mycket över vad jag kan eller inte kan göra för er?
Skriv gärna en kommentar, ni som läser, så jag vet vad ni tycker.

I vilket fall som helst så hoppas jag att alla har några eller åtminstone en vän som är en så´n där riktig och äkta vän som kan stötta i vårt och torrt, glädjas och sörja med dig och som tycker om dig oavsett vilka hinder du har.

Så, kära vänner, glöm inte att jag älskar er allihop, även er som jag inte hört av mig till på länge, ni är INTE glömda och inte mindre omtyckta på något sätt, utan jag är bara förbannat dålig på att höra av mig när jag har för mycket värk och därför känner mig som ett stort fysiskt hinder.

Med dessa ord avslutar jag bloggen så som jag alltid gör, dvs......

Ha det gott i solen, kära vänner!


Premiäråk mm!

BlandatPosted by Kavitha 01 Apr, 2014 16:03:40
Då var det dags igen då.

Sen sist har det som vanligt hänt en del.

Var tillbaka till kiropraktorn förra tisdagen och samma tester som gången innan gjordes igen och tyvärr med samma resultat också.
Precis som sist så ville alltså inte vänstra benet reagera som det borde och efter alla olika rörelser med benen och höfterna så kom även yrseln tillslut.
Medicins yoga blev han därför väldigt skeptisk till, men rusade fort iväg för att höra efter med yogaledaren ifall detta trots allt kunde vara något för mig. När han kom tillbaka så sa han att yogaledaren verkade positivt inställd till att detta skulle kunna hjälpa mig, men att jag själv väljer ifall jag vill testa det eller inte, samtidigt som det är bra att testa så man åtminstone vet om det gör mig nytta eller inte.

Jag bestämde mig för att testade den medicinska yogan, som var dagen efter kiropraktorbesöket, även fast de få rörelserna hos kiropraktorn triggat igång de dåliga reaktionerna som kroppen envisas med att ta till som försvar, dels för mig egen skull och dels för att kunna säga till kiropraktorn om det fungerar bra för mig eller inte.
Så, hur gick det då?

Ja, det blev en katastrof, tyvärr, och det även fast det var rörelser som enbart gjordes i sittande eller liggande ställning. Efter en stunds rörelser, (så små att de inte ens syns att man gör dem), så reagerade kroppen med att slå sitt "försvar" och jag blev yr.
Jag ville inte låta detta förstöra det hela, så jag la mig bara ner istället, (jag satt, och sedan låg, på en av sofforna i rummet istället för på en madrass på golvet som de andra), och fortsatte göra de små små rörelserna i liggande ställning istället, men då var det tydligen redan kört. Jag kände hur musklerna kring höften och i skinkan spändes åt och hur vänstra benet blev sådär blytungt samtidigt som smärtan ökade och signalerna till benet inte gick fram alls.
Där låg jag och fick ligga så resten av tiden, (ca 40min), utan att kunna få det att släppa då jag inte kunde ta mig upp från soffan utan hjälp. Så när yogastunden var slut, (man har yoga i 60min), så fick ledaren hjälpa mig ut ur rummet och påpekade att hon tycker att det verkar som att jag har en nerv i kläm och att jag borde ta upp det med min kiropraktor nästa gång.
Att denna form av träning uppenbarligen inte är något för mig, (inte just nu iallafall), behövde hon inte ens påpeka, utan det förstod både hon och jag, även om det inte sades rakt ut av varken mig eller henne, men hon har inte skrivit ut mig från yogagruppen ännu, utan det måste vara mitt eget beslut förstod jag det som.

Min "arbetsvecka" avslutades med begravningen av min ingifta faster. Detta skedde i Haninge och mamma hämtade upp mig här hemma och mötte upp min syster vid kyrkan.
Eftersom jag hade väldigt ont efter yogan som ju slutade i katastrof, så trädde jag över ett mörkt örngott på min avlastande specialkudde jag fått av min AT och tog med mig den till kyrkan.
Det gick mycket bättre att åka bil när jag satt på den och i kyrkan var den ett väldigt bra komplement.
Tack och lov var det ingen stor eller gammal kyrka, så det var som lite enklare bänkar bara som stod på rad bakom varandra på golvet, så inga sidodörrar eller så att tänka på.
Det var heller inga problem att gå runt kistan då den stod i samma golvhöjd som resten, så även där slapp jag några trappsteg att råka snubbla på eller få mer ont av.
Begravningen i sig var annorlunda och det på ett positivt sätt. Den förra begravningen hade ett underligt lugn över sig och var magisk på något sätt, medans denna var annorlunda genom att hela ceremonin fokuserades på att glädjas åt vad vi fått istället för tänka på eller fokusera på vad vi förlorat. Detta gjordes därför med en stor portion humor och några gånger kom det faktiskt lite skratt hos alla oss anhöriga där vi satt på kyrkbänkarna.
Prästen var udda och rolig, och lättade upp stämningen och försökte så gott han kunde att göra ceremonin på det sätt som planerats och jag tror att alla kommer att minnas denna med ett litet leende på läpparna, åt alla vitsar och historier som berättades om min faster och det liv hon fick leva.
Till allt detta så berättade min mamma dagen innan begravningen, att min pappas fru skulle vara närvarande på begravningen.
Min första reaktion var hat, ångest och ilska, men när vi väl stod där öga mot öga med varandra, så var det inte som alla andra/tidigare gånger vi setts, utan hon visade både mig, syrran och mamma en respekt som inte funnits där tidigare.
Kändes som om hon äntligen grävt ner stridsyxan, kommit över sorgen och kunnat gå vidare, och därmed kunde bete sig på ett vuxnare/mognare och mer respektfullt och gladare sätt emot mig och min syster.
Spänningarna som alltid funnits i luften så fort man råkat springa på henne, (vilket inte varit så många gånger under alla dessa år, tack och lov), var borta och då kände jag att jag också kunde vara lugn och respektera henne tillbaka på ett sätt jag inte kunnat göra förut.
Det kändes som om den där ursäkten man velat ha under hela den här tiden, och den respekten man aldrig fick helt plötsligt fanns där, även om hon inte bad om ursäkt rakt ut.
Äntligen kan man släppa det där och veta att hon inte kommer ploppa upp igen som "gubben i lådan" bara för att försöka överbevisa oss att hon också tillhör släkten.
Den här gången satte hon sig självmant vid ett annat bord än resten av släkten, hon höll inget tal för att bevisa att hon också var en del av detta precis som resten av släkten, och hon aktade sig för vad hon sa till både mig, syrran och mamma och försökte inte tränga sig på.
Jag vet att hon har en ny man och det känns bara bra, men det är inte förrän nu hon själv verkat må bra av det, så att överlämna dessa album som var pappas egentligen som hon hållit fast vid så länge verkade vara som ett avslut på allt som varit och ett bevis på att hon gått vidare i livet.
Så ja, det blev en ovanlig och spektakulär begravning denna gång och för andra gången gick jag från en begravning med en känsla av belåtenhet, trots allt.

Nog om begravningar nu, har ju varit för många redan, bara det senaste året.

Helgen fortsatte och detta med Dustin Home mässan i globen. Sambon och jag var där med Jezzz och C. Illa nog hade de inga lånerullstolar, vilket Jezzz gulligt nog hade kollat upp åt mig, (utan att jag ens sagt något), dagen innan.
Jag gjorde mitt bästa med min krycka och lyckades ta mig runt på mässan ganska problemfritt trots allt.
Vi tog lite lunch inne på mässan innan vi tog en sista runda och for hemåt igen.
Väl hemma blev det bara en kort tids paus då vi skulle på 30-års firande redan klockan 15:00. Dock var det öppet hus, så vi kom strax innan 16:00 så jag skulle hinna vila upp mig lite grann åtminstone.
Väl där bjöds det på smörgåstårta och annat hembak.
Dock var jag rätt slut efter bara någon timme, så efter lite mer än två timmar åkte vi hem igen och bara tog det lugnt resten av dagen/kvällen.

Igår fick jag besök av min kära mor. Vi åkte ner till centrum för att käka lite och sedan gick vi runt i lite butiker på jakt efter diverse saker. Hittade lite kläder att ha framöver och för en gångs skull en kjol som jag inte ser helt tokig ut i. Dock verkar vädret dra på värmen ett tag till, så kjolen kommer bli liggande i klädkorgen ett tag till.
Kändes i hela kroppen att man varit på begravning, mässa och födelsedagsfika, så det gick sakta framåt, men inget blev tack och lov särskilt mycket värre av detta, utan det höll sig någorlunda på samma nivå, kanske något snäpp mer värk bara. Värken var redan rätt jobbig, men det var skönt att känna att den knappt blev värre, bara jag gör på rätt sätt.

Idag var det dags för besök på vårdcentralen igen. Ett besök för rutinkontroll av min diabetes. Då får man först gå till en av distriktssköterskorna och sedan till läkaren på en annan tid.
Allt såg bra ut förutom kolesterolet som var FÖR LÅGT. :-O
Det tjatas ju som bara om att det inte får vara för högt, men att ha för lågt är inte heller bra. Men det som var för lågt var bara ett av kolesterolvärdena, så i övrigt ligger jag normalt, men jag ska ändå ta upp det med läkaren sen, tyckte hon.
Sen var det vanliga saker som längd, vikt, midjemått och blodtryck, samt puls. Pulsen var lite hög, men den går upp när man har mycket smärta, vilket jag har idag och dessutom har efter att blodtrycket just tagits då det gör så förbannat ont i armen att ta det.
För mig som har Fibro, vilket gör att man är extremt tryckkänslig, så känns det som om benet i armen ska knäckas när som helst när den där blodtrycksmanschetten dras åt runt armen på en.
Blodtrycket var perfekt, precis som det ska vara enligt alla böcker, där är jag ett praktexemplar enligt hennes tycke, då jag hade 120/75.
Midjemåttet och vikten var ju ingen nyhet att det är sämre med, men hon förstod min situation, och tyckte att det är väldigt bra att jag inte äter godis i någon mängd som ens skulle påverka detta negativt, och då även gällande mina alkoholintag som ju är 0%, och att jag inte gillar bakelser, bullar, bröd och annat onyttigt som är dåligt just för diabetiker, utan att detta är saker som jag tar när det inte finns annat och speciellt inte vitt bröd för det blir min mage ändå bara grinig av. Så inget ont som inte har något gott med sig, dvs att min IBS hindrar mig från att äta vissa saker som ändå inte är bra, men tyvärr också bra saker som frukter och vissa grönsaker.
Så med tanke på min situation och allt som helhet, så fanns det inget att klaga på.

Så nöjd kunde jag ta min krycka och gå därifrån och sätta mig och vänta på min sjukresa jag hade bokat in, via internet, innan sambon skjutsade ner mig till vårdcentralen till mitt besök där.
Så, japp, idag blev det premiäråk,....alltså min allra första sjukresa!
Taxichauffören var vänlig och körde mjukt och bra och vi babblade på om allt möjligt. Kändes tryggt och bra och när vi var framme frågade han vart det var bäst för mig att han stannade och jag sa vid bommen och sagt och gjort. Han gick runt och öppnade dörren åt mig och sen gick jag i sakta takt därifrån hem.

När jag kom hem, så stoppade jag i mig en nutrilettshake och ringde sedan, på eftermiddagstelefontiden, till vårdcentralen för att få ta på min kiropraktor, och inte långt senare ringde han upp mig.
Vi pratade om hur det gått på yogan och han skulle även prata med yogaledaren om att detta inte verkar fungera för mig och därmed skriva ut mig från yogagruppen, men han sa även att jag också borde kontakta henne ifall han glömmer, och då var det bara att ringa som idag, på telefontiden och fråga efter henne.
Han själv verkade dock vilja få mer exakt information från henne i medicinskt syfte, då hon ju faktiskt var den som såg hur yogaövningarna påverkade min kropp och var den som fick hjälpa mig ut från yogarummet tillsammans med min sambo, så kiropraktorn skulle försöka hinna prata med henne nu på fredag.
Han sa även att han inte vet och inte vill eller vågar behandla mig så mycket än förrän han vet mer om mig, men sa att MRT bör göras enligt hans eget tycke och då på både ländrygg, vänster höft och hela bäckenet.
Så då var vi tillbaka igen på vad SA också nämnt, men som det verkar som att SA har tyckt att min husläkare ska ta beslut på detta och inte att de själva ska begära det av husläkaren, trots att hon sagt att det är ok för henne att de själva begär det av henne via mig.
Men att jag ska få MRT på detta tror jag dock inte är några problem nu när det är två oberoende parter som båda två starkt överväger att detta bör göras.
Själv tycker jag också att det är mer än befogat att jag får en MRT, men även att en vanlig skelettröntgen görs medan jag väntar på MRT för att utesluta skelettskada, så vida inget sådant hittas såklart.

Så ja, det blir mycket att ta upp med husläkaren nästa gång, då jag inte ens ska dit för min smärtproblematik, utan bara för diabetesrutinkontrollens andra del, så att säga.

Men nu blir det att ta det lugnt resten av veckan och vila kroppen ordentligt. Så om man vill träffas så får det blir här hemma hos mig och sambon i så fall.

Det var allt för denna gång. Får skriva nästa vecka igen, om inte förr, och skvallra om hur det gick hos husläkaren.

Ha det gott i Aprilvädret, kära vänner!


Projekt "Home makeover"

BlandatPosted by Kavitha 18 Mar, 2013 14:45:39
Japp, en "Home makeover", (utan ordet Extreme dock), är precis vad jag pysslar med på dagarna numera.

För varje dag jag inte ska iväg och göra annat på dagen eller mår alltför dåligt så pysslar jag här hemma för att få ett så fint och lättstädat och bra organiserat hem som möjligt.

Tar just nu en paus från allt "hemmafixande" och har precis hällt i mig en shake.

Här hemma har det länge varit stökigt och känts som om inget ligger där det borde eller att det inte direkt har någon plats egentligen, men nu är det snart inte så längre. smiley

Efter en del inköp för att förbättra förvaringsmöjligheterna här hemma, samt utrensning av vad som förvarats i diverse förvaringsmöbler, så börjar det bli mer och mer ordning här hemma.

Vi köpte till exempel en till garderob att ställa bredvid byrån i sovrummet, alltså bredvid byrån som tv:n står på, och vips!, vad mycket man kunde ändra om. Hittade den billigt på blocket och den ser ut som ny.

Ljudsystemet i sovrummet är utbytt också till en enklare variant som simulerar surroundljud och har en trådlös baslåda, så nu slipper vi en massa kablar på golvet i sovrummet också. Sååååååå skönt!

Sambon hittade ett utställningsexemplar, så det roffade han snabbt åt sig. Han är bra på att hitta tekniska prylar till väldigt bra pris.

Var på Ikea förra veckan och köpte fler klädkorgar till stora garderoben och annat som behövs för att få ordning. Dock hade de inga vanliga pärmar och det var lite irriterande, så det får vi köpa någon annanstans.

Korgarna till stora garderoben är på plats, det gjorde jag och sambon igår. Så nu har han hela den högra delen att ha kläder i, jag den mittersta och den vänstra är nu omgjort till linneskåp då jag flyttade finkläderna till den nya garderoben istället. I nya garderoben hänger även jackor som inte används för säsongen.

Så längst till vänster är det nu förvaring för handdukar, sängkläder, extra täcken och kuddar, och förhoppningsvis får jag även in lite filtar och bordsdukar där också när jag väl orkar gå igenom det. Just nu ligger en hel del filtar och sånt i kistan, dvs vardagsrumsbordet, och bordsdukarna bor i lådan i vitrinskåpet, så dessa två ska jag gå igenom så småningom.

Så allt som var längst till höger, som bara var dataprylar, dvs spel och annat, har nu flyttats och ligger nu ovanpå garderoben istället, i svarta "sänglådor" och under sängen i nya sänglådor som är i plast och som har hjul så de är lätta att flytta på när det ska damsugas. Hittade billiga sänglådor på Rusta för några veckor sedan som det var extrapris på. En del saker som böcker, tidningar och fotoalbum hamnade i byrån som tv:n står på.

På Ikea i fredags blev det även inhandlat en liten hurts som nu står under mitt databord, då mitt datachassi äntligen fått flytta upp på databordet! smiley

Kablarna fixade jag med själv, men fick hjälp av sambon med att skruva i kabelhållaren i bordet igen då den behövde flyttas på när datorchassit ställdes på bordet. Allt är fint inlindat i svarta "kabellister" och allt kabelhållaren egentligen gör är att vara som en hylla att lägga kablarna i. Det blev såååååååå himla bra! smiley

Senare ska vi försöka se till att sambon får det lika fint med kablarna till sin dator som jag har det nu, men mitt var mest akut då det syns mer och när chassit ändå skulle flyttas på och alla kablarna behövde dras om så hade det ju varit väldigt dumt att inte se till att göra det snyggt när man ändå lossar på allt för att flytta det.

Har även lindat in kablarna bakom soffan och kablar som går förbi mitt datorbord bort till skrivaren. Har ännu mer kablar att linda in, men jag har kommit en bra bit på vägen iallafall.smiley

Soffbordet står numera på "tassar". Det är den lite hårdare varianten av tassar som man spikar in i bordsfötterna och inte bara sådana där som man klistrar på. Blev jättebra och det känns riktigt skönt att ha fått bort den äckliga mattan som jag ju dessutom på slutet spillde juice över. Om vardagsrumsbordet får hjul eller inte får bli en senare fråga, men nu repar det inte golvet när man flyttar på det och äckelmattan kunde slängas.

Tassarna som man spikar in i möbeln var väldigt bra, så även pallen i hallen fick sådana så den är lättare att flytta på när det ska damsugas.

Idag blev det att ta tag i medicinlådorna som så länge stått i skafferiet. Två stora plastlådor med mediciner, plåster och annat.

En hel del gick att slänga för att det gått ut eller inte kommer till användning längre. Resten bor nu i en av byrålådorna i sovrummet och där är det nu uppdelat fint i olika förvaringsboxar som vi köpte på Ikea sist vi var där. Blev riktigt bra!smiley

En av plastlådorna åkte ner i pallen i hallen istället. Så i den plastlådan är det nu nytvättade halsdukar, vantar och mössor som inte används hela tiden.

Detta gjorde att svärmors gudomliga hemmagjorda saft äntligen kan stå i skafferiet där jag vill att den ska vara. smiley

I köket är det fixat i skafferiet sedan några veckor tillbaka. Flyttade en av korgarna och nu idag blev det mer plats längst ner i skafferiet.

Köksbordet har även det ändrats och står nu åt andra hållet mot förut. Dvs kökssoffan står med ryggen mot fönstrena, sen bordet och stolarna.

Nu ska det bara sättas upp en ny kökslampa då den vi har hamnar fel när man har allt ståendes åt det här hållet istället.

Blir en plafond istället för en hängande lampa för då tänker man kanske inte på att lampan inte är exakt över bordet.

Även skåpen i köket ska såklart gås igenom också, men man får ta lite varje dag.

Ett skåp här och där att rensa ut så att säga.

Badrummet är redan klart och så även hallen.

Inneförrådet/serverrummet är påväg att bli bättre efter en storrensning, men en hel del är fortfarande kvar och ska flyttas ut till uteförrådet när våren kommit på riktigt och man inte behöver stå där ute och frysa ihjäl när man ska se till att få ordning där ute.

Men det blev iallafall så mycket ordning i förrådet här inne att alla datorchassin som stått i hallen nu kunnat flyttas in dit istället.

Ja, man kan ju lugnt säga att det börjar ordna upp sig här hemma.

Men en sak är dock helt klart, och det är att det slängs saker i mängder här nu och det är såååååå skönt att bli av med allt som man haft liggandes här helt i onödan.

Vet inte hur många sopsäckar vi slängt hittills, men det är rätt många.

Allt tar sin lilla tid, men det är såååå skönt att se hur det går framåt hela tiden och det bästa av allt är att även om allt inte ligger på rätt plats ännu, så finns det plats så det inte behöver ligga framme och skräpa, så man kan ha gäster när helst man vill och hemmet ändå ser fint ut. smiley

Målet med allt detta:

Att tillslut ha gjort om hemmet till ett hem att vara stolt över och som man inte måste panikstäda om man får oväntat besök, och som dessutom är lättstädat och där varje sak har sin plats så det aldrig blir för stökigt.

Nej, om man skulle ta och avsluta här och se om man orkar göra något mer idag, eller om man bara ska slappa resten av dagen och kvällen. Jag har ju gjort något vettigt idag iallafall. smiley

Ha det gott i snöyran, kära vänner!

Förändring är bra. :-D

BlandatPosted by Kavitha 28 Feb, 2013 14:31:22

Japp, då var jag tillbaka till bloggandet.

Tiden sedan jag fick min sjukersättning har gått till att fixa här hemma och det blir bara finare och finare för var dag. smiley

Känns såååååå skönt att kunna slänga en massa och se till att få ordning på det som ska sparas. Så jag har varit igång som en tok här hemma med att rensa ur olika skåp och lådor och stuva om så att det man använder mest är mest lättåtkomligt och resten hamnar där det inte är i vägen så att säga.

I helgen blir det att hämta ett nytt skåp till sovrummet. Klädskåpet Engan från Ikea kommer då bli vår nya inneboende i sovrummet. Hittade ett sådant skåp billigt på blocket, väldigt billigt faktiskt. smiley

Så detta klädskåp/garderob kommer nu få ta över ansvaret för finkläderna och platsen i den andra garderoben där finkläderna nu hänger kommer få bli linneskåp istället. smiley
Känns lite mer effektivt att sätta in fler korgar i gamla garderoben och få in handdukar och sängkläder där i istället för att hela den delen ska tas upp av finkläder hängandes på galgar som man ändå bara använder vid enstaka tillfällen.

Katterna har också fått sin beskärda del av "vinsten". Ett nytt klösträd, en lektunnel i samma stil och lite kattgodis är vad de har fått. Zonic har fått en ny sele också och vi människor unnade oss ett nytt flexikoppel som är lättare att hålla i och som är hela 8m långt istället för bara 5 som det gamla. Texas ska också få en ny sele, men en enklare eftersom hon inte är ute lika mycket som Zonic. Den rosa hon har nu går precis runt henne, så den är nog inte så bekväm att ha på sig, så hon ska få en ny av samma enkla modell, men som passar henne bättre i storleken, och i färgen röd. Det kommer passa med det gamla flexikopplet som har rött handtag och Texas går ändå inte så långt ifrån oss när hon är ute, så att det kopplet är kortare, 5m, gör inget.

Med klösträdet fick vi med lite annat också, då huset i klösträdet var sönder när det levererades. Det var DHL som klantat sig, men vi fick ett nytt hus av företaget vi beställt ifrån och då skickade de med lite "plåster-på-såren"-presenter också. Både leksaker och godis skickade de med, samt en pälsvårdsprodukt som ska testas sen.

Företaget vi beställde klösträdet ifrån har varit änglar när det gäller allt, så vi är jättenöjda och katterna är glada över det nya klösträd som nu har två hus istället för ett. Det som är sönder står på bottenplattan under det nya huset som är ihopmonterat med resten som det ska. Ni förstår när ni ser bilden här nedan.

Sen kunde jag ju inte låta bli att låna lite delar från ett av de gamla klösträden för att piffa till det nya lite extra, så det ser inte riktigt ut som det ska. Det är dock ihopmonterat enligt anvisningarna så att den är stadig, men sen sitter plattor, tuber och hammockar inte där de ska sitta enligt anvisningarna, men det får man ju göra som man vill med, bara den fortfarande är stadig och de bärande pelarna sitter där de ska så att säga.

Så här fint blev det med det extra huset under.



Zonic har hittat sin favoriplats han. Texas ville dock ha kvar det gamla klösträdet bredvid, det blå till höger om det nya, så hon har någonstans att gå ner från det nya klösträdet på ett enkelt sätt då hon inte är lika modig som Zonic som ibland hoppar rakt ner till golvet ifrån översta basplattan. Texas vill gärna kunna gå ner säkert, steg för steg så att säga. Så efter lite tänkande så lyckades jag få till det genom att låna pelare från den nya till den gamla och tvärtom.

Har även lagt till en platta under det blåa huset, så det blir som ett litet extra steg där också, men det hade jag inte gjort än när den här bilden togs.

Tunneln från översta plan till huset var lite läskig i början, men nu tar båda den vägen ner ibland.

Företaget jag beställde ifrån heter Propet och jag kan varmt rekommendera att beställa därifrån om de har det ni letar efter. Klösträdet jag beställde var billigast hos dem.

Sen har man ju självklart unnat sig själv lite som man inte kunnat handla på år och dar, men man egentligen behövt. Så nu har jag uppdaterat min bh-låda. smiley

Såååå skönt att ha flera behåar att välja mellan istället för bara en eller max två. De har öppnats en ny bh-butik i Nacka Forum som har storlekar som passar för mig och de är billigare än den andra där jag handlat förut, så det var jättekul att få shoppa där. Behåarna är dessutom mycket, mycket snyggare.

Hunkemöller heter butiken. Kika in på deras hemsida så kommer ni få se vad mycket snyggt de har i sitt sortiment, även för oss storbröstade. smiley

Det enda som inte gått som jag velat är hur kroppen reagerat på mitt fixande här hemma. Min högra tumme är helt knasig nu och febern bryter ut med jämna mellanrum. Mitt högra knä har börjat strula igen också. Tummen strular på ungefär samma sätt, men den åser sig i utsträckt läge, medan knät låser sig i böjt läge och båda gör hemskt ont när de låser sig.

Har fått nya mediciner också för att få ordning på min akne, men det kan ta flera månader innan man märker någon stor skillnad, så det är bara att knapra på och se vad som händer. Fick även en salva och en lotion jag ska använda.

Ska tillbaka till min husläkare på Tisdag och se vad vi ska göra här näst. Har fått tillbaka lite prover och att mitt järnvärde är högre än normalt är ingen fara då dna-testet visade på att jag INTE har Hemokromatos. Även de andra värdena, de jag tog för att se ifall jag har Hypotyreos låg normalt på senaste testet. Dock ska jag prata lite mer med henne om det, då det första togs på morgonen och det andra på eftermiddagen och det ska vara som mest stabilt på morgonen och det var då det låg för högt. Får se vad hon säger om det.

Har proppat i mig D-vitamin också, så får vi se ifall jag kan få upp det värdet till mer normalt. Hade ju D-vitaminbrist.

Trots att de andra provsvaren nu visade sig vara bra så är jag ändå extremt trött och mår inte bra av det, så något måste nog ändras på ändå.

Hade mycket energi i ca 2 veckor, sen hade jag sprungit in i väggen. Nu har jag gått på sparlåga och gjort lite här och där bara senaste veckorna. Huvudet vill MYCKET MER än kroppen just nu och det är sååååå frustrerande. smiley

Sen har man ju varit förkyld i omgångar också och det tär ju det med, men jag tror att tröttheten inte bara har med det att göra.

I övrigt så trivs jag med att ha fått bort en typ av stress iallafall och att det börjar bli ordning här hemma för det är en stor stress att inte ha ordning hemma och det blir inte bättre för en med ADD/ADHD att ha det så hemma.

Det kommer vara sååå skönt när man rensat klart helt och hållet och allt står där man vill och att allt faktiskt har en plats och inte bara slängs in någonstans för att det inte ska ligga framme och ta upp onödig plats.

Vet inte hur många lass vi gått iväg med till grovsoprummet och varje gång känns det som en sten faller från ens axel. smiley

Men som sagt får ju kroppen lida för att vi ska få det fint här hemma, men det känns inte så hemskt psykiskt sett längre som det kunde göra förut när kroppen sa ifrån på det här sättet. Nu kan man ta en paus utan att ha dåligt samvete för det. Man blir mest irriterad på att man inte hunnit klart innan man sprungit in i väggen...haha. smiley

Nya datorn fungerar utmärkt, men den står dock fortfarande på "skateboarden" under mitt databord, men den ska upp på bordet så fort jag får lite mera ork att orka trassla med alla kablarna.

Ska ha en hurts under databordet istället sen eftersom det som står på databordet nu som INTE är mus, tangentbord eller högtalare måste få plats någon annanstans då. Kommer bli så skönt att ha ett mer "rent" databord, utan en massa annat på. Blir mer lättstädat då också, vilket har varit en del i fixandet här hemma också, att få hemmet mer lättstädat också.

Kistan som vi har som vardagsrumsbord kommer till exempel därför att få hjul nu. Det är något vi tänkt länge, men när det inte funnits pengar över har det inte blivit av. Nu idag såg jag omedvetet till att det måste bli av. Jag råkade spilla clementinjuice över v-rumsbordet och det rann självklart ner över kanten ner på den vita mattan som kistan står på. Så, ja, nu är mattan gul i ena hörnet.

Så nu blir det att skippa matta helt och hållet och se till att sätta hjul på kistan en gång för alla. Och vips så blir det även detta en bra förändring till ett mer lättstädat hem. smiley

Ibland kanske man behöver en liten skjuts från någon ovanifrån i rätt riktning så att vissa saker bli av någon gång....haha. smiley

Nä, nu är det nog dags för lite mellanmål och avsluta bloggen för denna gången.


Ha det gott i solen, kära vänner!